Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Litteratur - Alf Ahlberg: Tankelivets frigörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
111
bestämmer hur människorna ska tänka. För kulturlivet över huvud
innebär denna utveckling av agitations- och propagandaväsendet oanade
risker.
Men det är inte bära dessa förhållanden, som utgör en fara för vårt
tankeliv. Varje människa har en tendens att allt för lättvindigt bilda sig
åsikter, som man sedan strävar efter att påtrycka andra. Sällan inser vi,
hur mångsidig och nyanserad verkligheten är, och hur grova och
förenklade de bilder blir, som vi gör oss av densamma. Vi försöker jämt och
ständigt att lägga verkligheten till rätta för oss i enlighet med våra egna
önskningar. Det är inte ofta våra uppfattningar bestämmes av fakta och
logiska slutledningar. I kapitlet om »Rationaliseringens roli i
tankelivet» säger författaren: »Vi ha vanligen icke en åsikt därför att vi med
fakta och förnuftsskäl övertygat oss onn art den är riktig utan därför
att vi — av helt andra skäl — ha den, söka vi med fakta och
förnuftsskäl övertyga oss om art den är riktig». Våra önskningar, vår sympati
eller antipati blir bestämmande för vårt ställningstagande. I de politiska
diskussionerna kommer detta förhållande ofta till uttryck. Motståndarens
fakta och bevis avhåller inte alis »den store debattören» från att
för-svara sina meningar, de må vara hur felaktiga som helst». Har ni
någonsin varit med om art en kommunist i en offentlig diskussion övertygat
en socialdemokrat eller att en socialdemokrat övertygat en kommunist.»
frågar författaren. »Har ni någonsin hört att den ene eller andre sagt
till sin politiske motståndare: ’Ja, jag ser ju att du har rätt och art jag
haft orätt. Jag ansluter mig, sedan jag insett detta, till din mening’-»
Respekten för fakta, viljan art böja sig för fakta, strävan efter att så
fördomsfritt som möjligt pröva alla åsikter även sina egna är allt för
sällsynta egenskaper bland människorna i allmänhet. Hos den verklige
vetenskapsmannen är dessa egenskaper de mest karakteristiska dragen.
På samma sätt som egocentriciteten blir bestämmande för den enskildes
ställningstagande, så blir den det också för gruppens. Varje grupp i
samhället betraktar sig som den förnämsta och sina åsikter och intres^
sen som de enda riktiga och berättigade. I kapitlet om »ijlusioneraai
kring gruppen» lämnar författaren en del intressanta exempel på hur
förnuftsvidriga gruppfördomarnas uttryck kan vara. En av de mest
ödesdigra fördomarna i vår tid är väl den om den egna rasens absoluta
överlägsenhet i världen. Varje ras anser sig själv som den förnämsta. Detta
trots att vetenskapen har bevisat, att intelligensskillnaden mellan de
olika raserna inte är tillnärmelsevis så stor som skillnaden mellan dej
olika individerna inom varje särskild ras.
Av särskilt stort intresse är Ahlbergs synpunkter på diskussionerna.
Hans utredningar i denna fråga kan tjäna som ett hälsosamt motgift mot
den dyrkan av agitatorerna och de stora debattörerna som är så sorgligt
allmän i våra dagar. »Tankelivets frigörelse» bör studeras i våra
studiecirklar och av alla, som är intresserade av frågorna i tiden. Det är ej^
bok, som var och en kan läsa, ty Alf Ahlbergs förmåga att göra
invecklade och svåra saker begripliga för var och en, som vill begripa, förnekar
sig inte heller i denna bok.
S. V!. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
