Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Salomon Schwarz: Sovjet vid skiljevägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandena voro utomordentligt gynnsamma. Året gav en
rekordskörd, som för samtliga spannmålsslag enligt officiella uppgifter
uppskattades till 89,8 miljoner ton. Under år 1934 lär sedan trots den
torka, som hemsökte några viktiga områden, en ytterligare stegring
med i runt tal 4,5 miljoner ton ha ägt rum, så att totalskörden
uppgick till ungefär 94,3 miljoner ton.
I utlandspressen betvivlar man dessa siffror, varvid man vanligen
stöder sig på uppgifter av Ossinski, chefen för den ryska officiella
statistiken. Beräkningsmetoden är nämligen enligt vad Ossinski
uppger i Isvjetsija i september 1933 den, att man uppskattar
skördemängden på fälten (den biologiska skörden) och därifrån drar 10 %
för ofrånkomligt svinn vid skördearbetet. Nu skulle emellertid
förlusten uppgå till icke 10 % utan till 20 à 30 % av den biologiska
skörden, så att de officiella uppgifterna borde minskas med 10 à
20 %. På det sättet har professor Prokopovitsj i Prag beräknat
totalskörden för 1933 till 80 miljoner ton och för 1934 till 84,5
miljoner. Knickerbocker kommer i en artikel till ännu
ogynnsammare tal: ungefär 70 miljoner ton vartdera året. Denna kritik
förefaller emellertid icke hållbar. Visserligen uppgåvos i sovjetpressen
åren 1931—32 ofta förlusterna till 20 à 30 % av den biologiska
skörden. Det gällde därvid dock mindre verkliga förluster än att
bönderna i kolsjoserna "stulo" en del av skörden. För kolsjoserna
var det otvivelaktigt förluster, men ingalunda för folkhushållet som
sådant. Då man vill beräkna totalskörden, måste också dessa
spannmålsmängder medräknas. Den anförda kritiken måste därför
tillbakavisas i all synnerhet som dessa förluster liksom övriga effektiva
förluster gått starkt tillbaka de sista åren, sedan det kollektiva
systemet uppenbarligen konsoliderats. Det föreligger därför ingen
anledning att anse de officiella siffrorna mera väsentligt för höga.
Nog synes man kunna anta en siffra om ungefär 92 miljoner ton
för år 1934 såsom tillnärmelsevis riktig.
Är det mycket eller litet? Jämfört med skörden 1913
(rekordskörden för tiden före kriget) med 81,6 miljoner ton betyder det
en stegring med ungefär 13 %. Landets folkmängd har emellertid
under tiden vuxit med omkring 20 %. Försörjningen med bröd
skulle således ha försämrats.
En sådan slutsats vore emellertid alldeles felaktig. Före kriget
utförde Ryssland betydande mängder spannmål. Genomsnittligt lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
