Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Salomon Schwarz: Sovjet vid skiljevägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag av en utomordentligt låg avkastning. Det räcker att nämna,
att man åren 1909/13 för vintervete blott nådde 8,7 deciton per har
och för sommarvete till och med blott 6,2 deciton samt för båda
sorterna tillsammans 6,9 mot 24,1 i Tyskland, 13,1 i Frankrike, 21,3
i England, Schweiz och Sverge samt 29,9 i Danmark. Blott
Förenta staterna med sitt extensiva lantbruk visade en lägre siffra, 9,9
deciton, men Ryssland var ett land med övervägande småbruk och
starkt överbefolkat på landsbygden och i alla fall stannade
avkastningen nedanför till och med de amerikanska siffrorna. Under de
sista två åren har det i det fallet blivit bättre. 1933 visade för
vintervete en avkastning av 10,8 deciton och för sommarvete 7,1 deciton,
1934 uppges sommarvetet för första gången ha nått 8,9 deciton (för
vintervetet ha inga siffror ännu meddelats). Jämfört med
avkastningen i andra europeiska länder äro också dessa siffror låga, men
de avspegla dock de första frukterna av den tekniska omgestaltningen
av spannmålsodlingen och de göra en ytterligare stegring sannolik.
I fråga om övrig spannmålsodling skall det blott nämnas, att
framstegen äro allmänna och att en förändring av de olika arternas
relativa betydelse kan förmärkas, vilket framför allt tager sig uttryck
i en absolut och relativ ökning av veteodlingen.
Betydligt sämre ställer det sig med de s. k. tekniska kulturerna.
Dessa äro intensiva och måste därför bli mera lidande av
revolutionstidens skakningar än spannmålsodlingen. Sedan kom ytterligare
kollektiviseringens stormperiod. Omläggningen av lin-, bomulls-,
tobaks- och solrosodlingen till stordrift var mycket svårare än
omläggningen av spannmålsodlingen. Visserligen mildrades
tillbakagången vid kollektiviseringen därigenom att denna försiggick
betydligt långsammare i de områden, där dylik odling bedrevs i större
omfattning. Detta gäller dock icke för veteodlingen, som också
gick en verklig katastrof tillmötes under dessa år. På allra sista
tiden ha emellertid också dessa odlingar något hämtat sig, men
hektaravkastningen har ännu icke överstigit förkrigsnivån. Endast
genom utvidgning av den odlade arealen har tillbakagången i
hektaravkastning kunnat utjämnas och i fråga om vissa odlingar, särskilt
bomull, mer än utjämnas. Utvecklingen av dessa odlingar är
emellertid av avgörande betydelse för bondeklassens öde såsom helhet
endast inom några få områden av landet. För det stora flertalet
av bondebefolkningen spela de en underordnad roll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
