Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Gustaf Alegård: Tankar i befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tankar i befolkningsfrågan
247
Det var väl först — kanske tack vare Knut Wicksells oförtrutna
agitation — ett långt stycke in på 1900-talet som en omsvängning
så småningom ägde rum. Frånsett de allra mest nationalistiska
kretsarna kan man nog säga att man på de flesta håll var på det klara
med att man även kunde få för mycket av det goda, få för stark
folkökning. Man gick ofta så långt att man ansåg att t. o. m. en
folkminskning skulle kunna leda till detta befolkningsoptimum, om
vilket man hört talas, och som skulle åstadkomma lyckligare
förhållanden för folkets flertal. Vad som bl. a. kom folk att få ögonen
öppna för vådorna av en alltför stark folkökning var U. S. A:s
begränsning av immigrationen. Man började nu förstå att när denna
säkerhetsventil ej mera fungerade, och när sedan arbetslösheten mer
och mer syntes antaga oroväckande former, så måste befolkningens
tillväxt minskas. Och nativiteten fortsatte mycket riktigt att minskas,
fastän verkningarna i någon mån upphävdes av den förbättrade
dödligheten. Men arbetslösheten fanns kvar. Och nativiteten minskades
ännu mera. Men nu började de varnande rösterna, vilka aldrig
helt upphört att ljuda, att något tilltaga i styrka, fastän ännu ganska
fåtaliga och mest till finnandes på den konservativa sidan. Den
allmänna meningen var nog i stort sett oförändrad, påverkad utan
tvivel av den stora arbetslöshetssiffran, och man ansåg i allmänhet
att vi hade för mycket folk.
Ja, så kom vi fram till senhösten 1934 — jag tror det var i
november — då explosionen inträffade. Att likna företeelsen vid en
explosion tycker jag ligger närmast till hands, så hastigt skedde
omsvängningen. Varenda tidning med självaktning ödslade spalter på
att diskutera befolkningsfrågan, och Greta Garbo och Bildsköne
Bengtsson kommo ömkligen till korta i konkurrensen. Vad var det
då som kunde åstadkomma detta plötsliga intresse för nativitet och
andra demografiska spörsmål? Vad kunde vara orsaken till denna
väckelserörelse, denna psykos? Ja, naturligtvis makarna Myrdals
bok. Men man frågar sig då ytterligare: var det då så epokgörande
nyheter, som serverades här, att de kunde gripa svenska folket ända
in i hjärterötterna? Svaret måste bli nej, några nyheter var det
inte alis.
Som bekant har antalet födda barn minskats för varje år alltsedan
1909 (med ett par undantag), och detta faktum har nogsamt
observerats av såväl statistici och nationalekonomer som av politiskt
intresserade herrar och damer. Det är ganska underligt att konstatera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
