Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Al Vanner: Ett rysslandsbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Al Vånne}’
stone undertecknad inte riktigt underfund med och ej heller hur pass
riklig denna eventuella pension var. Det mest beklämmande intrycket
fick man, om man sökte sig in i någon av de ganska många alltjämt
öppna kyrkorna, särskilt om gudstjänst pågick. Utan överdrift kan
jag säga, att särskilt ett sådant besök kvarlämnade ett otäckt intryck.
I rader travade i smutsiga bylten klädda gamla fram för att på ett
och samma ställe smackande kyssa ett krucifix, som en guldsmidd pop
höll fram åt de troende. Och mest beklämmande var att bland dessa
övervägande gamla även funnos en del yngre personer och t. o. m.
barn. Det gick upp ett ljus, att den s. k. gudlöshetspropagandan i
Ryssland haft och har ett klart berättigande.
Hur lever nu ryssen? Hur bostäderna se ut, därom kan en turist
inte gärna yttra sig. Dem man frågade gåvo olika svar. Somliga sade
sig bo trångt men hoppades på bättring, då staten och kommunen
finge tid att syssla mera med bostadsproblemet och forcera byggandet.
Andra sade sig vara nöjda, nåja, missnöjd sade sig ingen vara. De
som fått rum i de nybyggda husen uppgåvo sig för en billig hyra ha
tillfredsställande bostad. Det kan ju dessutom gott påpekas, att i
t. ex. Moskva inflyttningen årligen är mycket stor och att det kräves
ett vidlyftigt byggande enbart för att sörja för de nytillkomna, så att
de få något tak över huvudet.
Hur det var med födan, kunde man mera se. Det må först och
främst sägas, att undernärda verkade ryssarna icke och enligt
tillförlitliga uppgifter råder heller ingen livsmedelsbrist och har icke rått de
sista två åren. Men dessutom inta de flesta sina måltider i
fabriksmatsalarna, och hur det där såg ut kunde ju även en turist komma
underfund med. Huruvida denna masstillagning är idealet eller om
människorna i grund och botten dock föredra ett mera privat
levnadssätt är inte gott att veta. Det sades av en person, som bör känna till
förhållandena, att åtskilliga, sedan livsmedelstillgången blivit rikligare,
övergivit fabriksmatsalarna och i stället tillredde sin mat i hemmen.
Om någon livsmedelsbrist således sannolikt ej förekommer, synes
det vara sämre ställt med kläderna. leke så, att man såg människorna
gå omkring i trasor, men den som är van vid en västerländsk och för
all del kanske mången gång fullständigt överflödig variation av
klädedräkten, frapperades av enformigheten. Det gällde även kvinnorna.
En hatt var en tämligen sällsynt företeelse och man drog omedvetet
slutsatsen, att en sådans bärare var en utlänning, vilket måhända icke
alla gånger var riktigt, ty nog fanns det hattar i affärernas skylt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
