Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 aug. 1935 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
Försvaret: en, partifråga eller en folkfråga.
Gång efter annan hava ur olika politiska partier röster höjts för att
försvarsfrågan borde avföras från de politiska partiernas dagordningar
och i stället göras till en gemensam angelägenhet för alla medborgare,
oavsett politisk uppfattning och mantalsskrivning.
Onekligen vore detta mycket lyckligt och ur alla synpunkter
synnerligen befrämjande för frågans slutliga lösning — om man nu kan tala
om »slutlig» lösning av en sådan fråga som försvarsfrågan. Dels skulle
det sakliga komma väsentligen mera i förgrunden och det ovederhäftiga
valbluff andet elimineras, dels skulle en möjlighet ges för en god lösning
utan upprivande agitation och hetsiga tillvitelser.
Att stora svårigheter förefinnas är lika obestridligt. Varje politiskt
parti har sin speciella inställning till försvarsfrågan. Högern och de
borgerliga över huvud taget slå på de »nationella» känslosträngarna,
under det art kommunistpartierna slå på sina om klassolidaritet och
internationell solidaritet gentemot det kapitalistiska rovsamhället. I båda
fallen skorrar det lika illa och falskt.
Socialdemokratins roli behöver väl i detta sammanhang knappast
nämnas. Av de borgerliga beskyllas vi för landsförräderi och av
kommunisterna för förräderi mot klassen, under det art vi i själva verket tagit
till vår uppgift att verka för en minskning av de oerhörda
försvarsutgifterna utan åsidosättande av den nationella självbevarelsedriften, de
nationella känslorna.
Över huvud måste en medborgare med vanligt sunt förnuft vända sig
emot den känslopropaganda som från olika håll förts och föres i just
försvarsfrågan. Den är långt ifrån ägnad att bringa en lösning närmare
verkligheten.
Fredens bevarande är en lika stor angelägenhet för alla. Ingen vettig
människa tror på krigets världsbefrämjande uppgifter, men lika litet är
det någon som på allvar tror gå att det verkligen existerar en
känslornas möjlighet att skapa fredsgaranti av större varaktighet. Det har i
varje fall den bistra verkligheten lärt oss, art vi icke kunna göra, och
till den måste vi sätta större tro än till något annat.
Givetvis är det jättearbete för fredens bevarande och för fredstankens
förankring, som utförts av olika kulturella och ideella rörelser, av
oer-jhörd betydelse. Det har gällt och gäller allt fortfarande art uttränga och
förinta all den vanvettiga krigspanegyrik som tyvärr frodas bland i
främsta rummet de ytterlighetsbetonade nationellt sinnade fantasterna.
(»Nationell» här i vedertagen betydelse, icke i dess reella innebörd).
Här står känsla mot känsla. Osund och ovederhäftig krigshets måste
ersättas med en stark och sund fredsvilja. Men det existerar också
någonting som gott kan kallas osund och ovederhäftig pacifistisk
trosvisshet som behöver komma bort, låt oss inte förneka det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
