Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Sigfrid Hansson: Grön ungdom under röd flagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fem" eller "D. F.", som den sedermera vanligen kallades. Jag
hedrades med förtroendet att vara dess första ordförande. Frans
Andersson blev kassör och sekreterare och fungerade sedermera även
som klubbmästare. De ursprungliga stadgarna finnas endast i ett
exemplar, skrivet med min kantiga och barnsliga stil på ett vanligt
konceptpapper, ett s. k. tvåörespapper. Det fastslogs från början,
att medlemsantalet endast skulle vara fem. Sammanträde skulle
hållas första söndagen i varje månad. Stadgarna hade för övrigt
utpräglad karaktär av disciplinstadga, såsom framgår av följande
paragrafer:
"§ 9. Medlem bör såväl inom som utom klubben uppföra sig på ett
mönstergillt och för klubben värdigt sätt.
§ 10. Klubben har rätt att utesluta medlem, som genom större förseelse
vanhedrar klubben eller röjer dess syfte, görande och låtande.
§ 11. Varje medlem bör undvika skvaller och personliga tvister både inom
och utom klubben."
Under det första året var klubben mycket livlig. I stadgeenlig
ordning höll den sina sammanträden, varvid medlemmarna samlades
hemma hos någon av dem. Naturligtvis var det hela ganska tafatt
och icke så litet barnsligt, men avsikten var den allra bästa. Vid
sammanträdena förekom huvudsakligen diskussionsövningar, men
en och annan gång läste man också ur någon god bok. Småningom
började vi hålla föredrag. Mitt första föredrag hölls i denna klubb
den 1 mars 1902, och som ämne hade jag valt "Frihetsrörelsen 1789
—1848". Redan efter ungefär ett år nödgades klubben upphöra med
sin verksamhet på grund av att ett par av medlemmarna hade
lämnat staden. I mars 1903 väcktes den åter till liv, men det dröjde
sedan ända till i september 1904, innan det blev någon riktig fart
på densamma. Då beslöts nämligen att medlemsantalet, som dittills
endast hade varit fem, skulle kunna utökas till tjugu.
Samma dag som detta beslut fattades, den 20 september 1904,
invaldes bland andra Per Albin Hansson som medlem, och det dröjde
inte länge, förrän han blev en av de tongivande i denna lilla
församling. Det är också närmast med anledning av hans insatser som
klubben nu bringats i erinran. Man ville omedelbart göra honom
till sekreterare, men han tackade nej. Redan vid det andra
sammanträdet efter det, då han invaldes i klubben, uppträdde han såsom
inledare av en diskussion i den då mycket aktuella taktiska frågan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
