Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Axel Gjöres: Framstegsarbete inom distributionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligt. Billiga distributionskostnader möjliggöra lägre
utförsäljningspris, vilket betyder, att varan blir mera lättåtkomlig för
konsumenten, och stora skaror av förbrukare, som skulle nödgas att köpa
mindre av varan, om den vore dyrare, eller kanske helt avstå från
att köpa den, bli i tillfälle att förse sig. Den allmänna efterfrågan
på varan ifråga stiger, vilket stimulerar produktionen. I alldeles
påfallande grad gäller detta om varor med mera elastisk efterfrågan,
men samma tendens framträder även ifråga om andra varor.
Även de i varuförmedlingen sysselsatta ha intresse av rationella
och ekonomiskt effektiva distributionsmetoder, ty det är givet, att
om varuöverföringens omkostnader genom god organisation och
rationella metoder kunna hållas låga, varigenom efterfrågan i
allmänhet stimuleras, så kommer en totaliter betydligt större mängd
varor att efterfrågas, vilket betyder, att varuförmedlingen såsom
helhet tagen kan ge sysselsättning åt ett större antal krafter. Mot
detta senare torde vissa invändningar göras. Sålunda påpekar man,
att rationaliseringssträvandena inom distributionen leda till att mindre
effektiva företag få lov att slå igen. Detta är obestridligt, men
innebär ingen som helst invändning mot tankegången i och för sig.
En annan ofta hörd invändning grundas på den uppfattningen, att
varje ökning av det i distributionsarbetet sysselsatta antalet
personer under alla förhållanden är att betrakta såsom oförnuftigt och
olämpligt. Man utgår ifrån att distributionen är improduktiv, d. v. s.
i den meningen, att den icke skapar nya värden på samma sätt som
produktionen gör, och att man följaktligen bör i möjligaste mån
begränsa antalet i distributionen sysselsatta för att i stället få en
sådan användning av arbetskraften, att största möjliga mängd
nyttigheter produceras. Detta resonemang är i och för sig riktigt och
strider icke på någon punkt mot de tankar, som här utvecklats,
tvärtom står det i full överensstämmelse med dessa. Att man
emellertid på sina håll gärna vill draga den slutsatsen, att ökning av
antalet i distributionen sysselsatta under alla förhållanden skulle vara
att betrakta såsom en felinriktning av arbetskraft och övriga
produktionsfaktorer, måste betecknas såsom förhastat, även om den till
sitt stöd kan åberopa den i och för sig alldeles riktiga iakttagelsen,
att stora delar av varuförmedlingen för närvarande uppvisa slöseri
med arbetskraft och en på många punkter oförnuftig avvägning
av själva distributionen. Det torde emellertid vara uppenbart, att
om man genom rationaliseringsåtgärder kan motverka detta slöseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
