Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Bonow, Mauritz: Jordbrukspolitikens aktuella problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbrukspolitikens aktuella problem
19
avsevärt överstigande världsmarknadsläget för vete- och rågpriserna.
Vid denna tidpunkt och under de närmast följande åren (fram till
1933—34) förelåg till synes ingen afiledning för staten att ingripa
reglerande vare sig ifråga om priserna på den inhemska eller den
utländska foderspannmålen. Härigenom kom foderspannmålens
prisutveckling att förlöpa i anslutning till förändringarna på
världsmarknaden. Genom denna prisbildningssituation (lönande fasta
garantipriser för brödsäd, låga världsmarknadspriser för
foderspannmålen) framkallades inom den svenska växtproduktionen en
djupgående jämviktsrubbning under åren 1930—33. Denna framgår
bäst därav, att brödspannmålen, som under åren 1926—30 svarade
för 10,7 % av hela Sveriges växtskörd, år 1933 hade ökat sin andel
i denna till 14,4 %. Brödspannmålens andel i hela skörden
stegrades sålunda med ungefär 30 % på tre år. För att återställa den
rubbade jämvikten ha som bekant statsmakterna tillgripit åtgärder
(fr. o. m. 1934) för att stegra den inhemska foderspannmålens priser.1
Detta konkreta exempel anföres här för att visa hur snabbt en
"oriktig inbördes" avvägning i priserna på jordbruksprodukter
förmår framkalla en förskjutning i produktionens inre sammansättning.
Däremot vore det oriktigt att anföra detta fall såsom ett exempel
på ett misslyckat försök att planmässigt, genom en centralt dirigerad
prisbildning, "riktigt" avväga skyddet åt de olika
jordbruksprodukterna. Som allmänt bekant är, var systemet med fasta
inlösningspriser för brödsäden vid sin tillkomst en under krisens tryck i hast
improviserad försvarsåtgärd, vars verkningar på längre sikt icke
ägnades större uppmärksamhet. Den socialdemokratiska regeringen
har däremot under de båda senaste riksdagarna sökt åstadkomma en
inbördes avvägning av jordbruksprodukternas priser i syfte att
återställa och vidmakthålla en viss inre jämvikt i den svenska
jordbruksproduktionen. Den norm, som därvid tillämpats, har varit, att
för flertalet produktpriser en genomsnittsnivå, motsvarande 75 proc.
av 1925—29 års priser, skulle eftersträvas.
Själva valet av riktpunkt har rätt stort principiellt intresse.
Regering och riksdag ha sålunda utgått från antagandet, att de
inbördes relationerna mellan jordbruksprodukternas priser åren 1925—29
representerade ett "normalt tillstånd". Den fria prisbildningens
ut-gestaltande av de förutberörda produktprisrelationerna ansågs
sålunda ha garanterat en under åren 1925—29 relativt tillfredsställande
inre jämvikt i jordbruksproduktionen. Det ligger i sakens natur, att
det praktiskt-politiskt sett erbjudit vissa fördelar att giva den
statligt dirigerade prisbildningen en dylik anknytning. Riktpunkten:
1 Höjningen av fodersädspriserna och sänkningen av inlösningspriserna för
brödsäden jämsides med de prisstöd]ande åtgärderna för animalieproduktionen
har ju f. ö. lett till att nu (1935) den berörda "jämviktsrubbningen" för tillfället
i rätt stor utsträckning rättats till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
