Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Bonow, Mauritz: Jordbrukspolitikens aktuella problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Mauritz Bonozv
att brödspannmålspriserna genom ett statligt organ fortlöpande skulle
anpassas till fodervarornas s. k. realisationsvärden, d. v. s. de
värden fodervarorna erhålla vid omvandling till skilda animaliska
produkter. Kan denna förutsättning för en centralt dirigerad prispolitik
tillfredsställande uppfyllas ? Svårigheten ligger framför allt däri, att en
tillräckligt frekvent och nog tillförlitlig statistik över fodervarornas
realisationsvärden knappast kan erhållas. Härutöver är det givetvis
även osäkert, huruvida förvandlingskoefficienterna, d. v. s. de
omräkningstal, som användas vid fodervarornas evalvering till animalier, äro
att anse såsom konstanta under någon längre period. Antar man
emellertid att även nu ifrågavarande, av allt att döma rätt betydande
svårigheter kunde övervinnas, så uppstår frågan, hur ofta justeringen
i de "fasta" garantiprisernas inbördes relationer skall äga rum.
3. Skäll justeringen, såsom fallet hittills varit med brödspannmål,
ske en gång per år genom riksdagsbeslut och, som fallet varit för
garantipriset på mejerismör, ännu mera sällan, föreligger till synes
mycket stor sannolikhet för att den inbördes jämvikten inom
jordbruksproduktionen utsättes för rubbningar. I synnerhet synes risken
härför vara avsevärd av det skälet, att ju vid ett fastställande
genom riksdagsbeslut av priserna i många fall helt andra synpunkter
komma att vara dominerande än de "jämviktssynpunkter", som
genom en centralt dirigerad prispolitik ju enligt vad tidigare sagts
borde tillgodoses.
4. Ett avsevärt framsteg vore givetvis, om justeringen av de fasta
priserna inbördes kunde äga rum i ett centralt organ av t. ex.
jordbruksnämndens typ. Härigenom uppstode givetvis större
möjligheter än i fall 3. att skapa garantier mot en rubbad inbördes
jämvikt i jordbruksproduktionen. Om vi bortse från de förut berörda
svårigheterna, bli emellertid sannolikt även i ett organ av nu
ifrågavarande typ icke enbart rent ekonomiska överväganden utslagsgivande
för prissättningen. Detta torde stå klart, om man beaktar de
psykologiska svårigheterna för särskilt jordbrukarnas
intresserepresentanter att för sina uppdragsgivare kunna tillfredsställande påvisa
nödvändigheten av att vissa priser justeras nedåt. Rent psykologiskt
innebär det en mycket avsevärd skillnad, om en prissänkning kan
tillskrivas Vår Herre resp. "lagen om tillgång och efterfrågan", eller
om en prissänkning av viss omfattning skall genomföras på
grundval av ett statligt organs beslut. I det förra fallet uppstå aldrig
några frågor om motiven till förändringen, i det senare fallet
aktualiseras omedelbart frågan om, vilka intressen som övat inflytande
på de fattade besluten. Den som därvid yrkar på — i och för sig
kanske ofrånkomliga prisjusteringar nedåt — utsätter sig lätt för
risken att bli stämplad som fiende till jordbruket. (Sedan detta tidigt
i höstas skrevs har en drastisk bekräftelse på den framförda
synpunktens riktighet vunnits. Jag syftar på den kritik i vissa
jord-brukarorgan och inom jordbrukaropinionen ute i landet, som gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
