Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Litteratur - Hansson: Arbetare, arbetsgivare, samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
43
åskådningen är konsekvensen i behandlingen. Sammanfattade och
grundligare utvecklade skulle de i skilda situationer deklarerade ståndpuriki
terna och förfäktade meningarna kunna bli en reformismens teori.
Sigfrid Hansson placerar in rörelsen i samhället. Han polemiserar inte på
något ställe mot uppfattningen, att »utsugare och de utsugna ingenting,
ha gemensamt». Men hela framställningen vilar på den för övrigt även
otvetydigt deklarerade uppfattningen, att något gemensamt finnes.
Arbetarklassen är en del av det moderna samhället, som tillsamman med
övriga folkgrupper bidrager att forma det, som gemom sin verksamhet
skapar problem och löser sådana, som har sig sina uppgifter förelagda,
som har sitt inflytande och därför också sitt ansvar. Detta innebär på
intet sätt, att den uppgiver sina socialistiska ideal. Tvärtom, dess med-j
verkan i samhället skall städse inspireras av dessa ideal, som även i
dagens små förändringar skall utgöra ledstjärnan, målet mot vilket
varje praktisk reform utgör ett Litet steg. Från dessa utgångspunkter är
det klart, att författaren har några vänligt kritiska ord att säga dem, som’
i sina ansträngningar att synas radikala nöja sig med att upprepa gamla
fraser, som just därför att tidén gått om det innehåll de en gång haft.
endast äro uttryck för sterilitet, för konservatism. Den sanna
radikalismen består i att i varje ögonblick erkänna den existerande
verkligheten, att utan tvekan kasta föråldrade teorier i historiens skräpvrå
och taga nya tag från de nya utgångspunkter utvecklingen skapat.
1890-talet är inte detsamma som 1930-talet. Arbetarklassens ställning är en
annan och dess uppgifter andra. Med dessa uppgifter måste
arbetarklassen utan tvekan ta itu och lämna sin positiva medverkan till
lösningen av det moderna samhällets problem. Att ställa sig utanför och
negativt vägra sin medverkan och sitt ansvar kan endast skjuta
arbetarklassen åt sidan och beröva den möjligheten att påverka riktningen
av tidens ström.
Bland de mera deskriptiva eller interpretativa delarna av boken
erbjuder uppsatsen »Arvtagarna» otvivelaktigt det största intresset. Det
är ett försök till tolkning av industriarbetarungdomens psyke, dess
tankar och känslor. Utom den allmänna kännedom om
industriarbetarung-domen, som författaren givetvis äger, ligger till grund för uppsatsen
en undersökning, som författaren gjort bland L. O.-skolans elever.
Man kan måhända om en dylik undersökning — liksom om en liknande
av Hendrik de Man — säga, att den träffar endast en viss bestämd del
av industriarbetarungdomen, en del som kanske får sägas tillhöra dess
intellektuella elit. Det kan möjligen därför ifrågasättas, om den är
typisk för majoriteten. Författaren är väl medveten härom. Han nämner
också en annan typ, den indifferenta, som ger ett sken av berättigande
åt det filiströsa gubbtjatet om den moderna ungdomens förflackning,
dess hemfallande till ett tomt nöjesliv. Den typen är svårare att
fånga; det är också svårare att bilda sig en uppfattning om dess
talrikhet. Personligen vågar jag hoppas, att den inte är så talrik, som man
av fåtalet socialt och politiskt intresserade kunde förledas att misstänka.
Dess bättre finnes ju nämligen även en annan samhälleligt värdefull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
