Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Tonndorf, H. G.: Folkminskningens ekonomiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
H. G. Tonndorf
och därmed köpkraften. Man föreställer sig, att
produktionen-köpkraften skulle minska i samma utsträckning som folkmängden, så att
med andra ord köpkraften per individ förbleve densamma. Skulle
man stanna vid detta resonemang, skulle ju folkmängdens rörelser
vara alldeles parallella med de ekonomiska och praktiskt taget icke
utöva någon inverkan alis. Så är givetvis icke fallet. Det finns vid1
en sådan process faktorer, som verka i den ena eller andra
riktningen, d. v. s. både produktionsstegrande och -sänkande, och
betraktar man det slutliga resultatet, finns det icke mycket kvar av den:
skisserade tankegången, d. v. s. en förment neutral inverkan på den
genomsnittliga inkomsten. En sak som vid föreliggande problem
särskilt intresserar, är att under en befolkningsnedgång höjd
produktivitet kommer att motverka en krympning av samhällets köpkraft
och dess skadliga följder, så att — under vissa förutsättningar —
den enskildes ekonomi undergår en mer eller mindre stor
förbättring.
Arbetskraften kommer vid folkminskning i ett gynnsammare läge
vis à vis de övriga produktionsmedlen, eftersom den då blir knappare
och därmed värdefullare. En viss stegring av reallönerna blir
ofrånkomlig. Man gör dock rätt i att icke skatta det materiella utbytet
för högt. Dels får man ihågkomma, att den sammanlagda
arbetsinkomsten utgör den vida största delen av nationalinkomsten, varför
gränsen för en relativ löneförhöjning — utan samtidig höjning av
nationalinkomsten — är ganska snävt dragen. Och icke heller kan
man komma ifrån den sanningen, att löneutvecklingen endast till en
del kan förstås ur knapphetens synvinkel, utan att den är i hög grad
beroende på andra faktorer. Hur skulle man annars kunna förstå en
utveckling, där trots kraftig folkökning en stegring av den
genomsnittliga inkomsten åstadkommits, en process som ju faktiskt ägt
rum? För folkminskningens vidkommande skola vi senare finna, att
vissa antiproduktiva företeelser — framför allt arbetslöshet och
kapitalförstöringar — skulle tendera att nedskära lönerna, vilket dock
endast vid en mera omfattande folkminskning torde bliva av en mera
allvarlig innebörd.
Det är först och främst sparandet, som kommer att våldsamt
stimuleras av en folkminskning — eller rättare av dess orsak:
nativitetsnedgången. Om folk har mindre barn att sörja för och
därmed mindre kostnader för "barnstaten", äro de i stånd att tänka
mera på framtiden, att avvara mera från sina dagliga behov och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
