Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Litteratur - Sjoloschov: Nyplöjd mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
119
väcka undran. Det har sina svårigheter att komma till ett fruktbärande
studium på ort och ställe och de officiella redogörelserna kanske man
hyser en viss misstro till. Men när man läser Michail Sjolochovs roman
Nyplöjd mark, som just handlar om ryska bönder — närmast kosacker
— har man en bestämd känsla av att som han skildrar det så är det.
Det är visserligen fråga om en roman, men man får från bokens första
till sista sida tillsammans med de berättade individuella, brokiga ödenaj
i myllret av människor, en levande bild av hur omvandlingen
försiggår. Denna roman ger en kanske än säkrare föreställning om vad
som händer med den ryske bonden, den ryska landsbygden, än tjocka
statistiska verk. Ty med konstnärens gudaborna förmåga har Sjolochov
fått livet att strömma med stark puls genom hela verket.
Man minns författarens Stilla flyter Don, det stora kosackeposet.
Nyplöjd mark kan betraktas som en fortsättning på detta. Det vilda
krigets tid är nu slut och kosackbyn håller på att stöpas om till en
kolsjos, en jordbrukskollektiv. Det är denna omvandling med dess
många rörande, ömkliga, gripande och makabra poänger som skildras.
Eller rättare: denna omvandling utgör bakgrunden till de människor,
vars skröpliga eller imponerande drag och karaktärer, öden och
äventyr tecknas i romannen.
Den är i hög grad realistisk. Den är det även såtillvida som man
icke märker något tecken på censur eller någon författarens farhåga för
sådan. Tendensen kan väl sägas vara sovjet lojal, men boken är
säkerligen inget beställningsarbete av maktens innehavare, författaren har
tydligen icke arbetat efter någon order om högaktningsfull inställning.
Kommunisterna i romanen äro icke änglar mot de svarta kulaksjälarna,
de ena som de andra ha sina förtjänster och sina skröpligheter. Det
är naturligtvis smått med friheten i vår västerländska, demokratiska
mening i Sovjetryssland, men numera liknar den bolsjevikiska diktaturen
i varje fall icke de fascistisk-nazistiska i det stycket, att endast för
regimen smickrande litteratur får komma ut. Det råder påtagligen en
ganska vidsträckt kritikfrihet i Sovjet och kosackerna riskera icke att
komma i koncentrationsläger för drastiska yttranden och uttryck om
den härskande regimen. De få bråka och rumstera ganska fritt och det
börjar lätta med övergrepp och hårdhänthet från regimens trofasta
men en smula fanatiska anhängare. Det händer att lokala storheter,
som alltför drastiskt tolkat direktiven, få slå till reträtt sedan kosackerna,
som nödtorftigt lärt sig stava sig igenom en artikel av Stalin i Pravda,
med tidningen i hand och fula ord i mun konstaterat att de utsatts
för en hårdare behandling än högsta ledningen tillstädjer. Det har
onekligen begåtts fruktansvärda grymheter under arbetet på att
genomföra jordbrukskollektiviseringen och man har svårt att förstå vad det
tjänat till att slå ner så oförsonligt hårt på arbetsamma och duktiga
bönder, som skett, men dumheten i den alltför burdusa framfarten har
tydligen också insetts och metoderna ha blivit hyggligare. Ett större mått
av frivillighet har medgivits när det gäller kollektiviseringen och man
har funnit det verkningsfullare än terrorn och tvånget att under fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
