Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
135
TIDSKRIFTEN SUNT FÖRNUFT har tagit mycket illa vid sig
av att vi trott den i första hand slå vakt om storfinansens intressen.
Vi kunna försäkra, att i detta icke låg något försök till förolämpning,
eftersom en sådan inställning väl bör vara den naturliga för
storfinansens speciella organ. En motsatt hållning vore ju att svika
uppdragsgivarna på ungefär samma sätt, som om vi skulle börja
förorda ungefär vad Sunt Förnuft har till uppgift att kämpa för, vilket
i så fall måste ske mot vår övertygelse. Sunt Förnuft har naturligtvis
rätt att följa sin men får väl också tillåta att vi och andra ha vår.
Riksdagsman Severin inbegripes i samma svep. Han må svara för
sig själv, men ett par rader av mera allmänt innehåll kunna ge
anledning till ett påpekande även här. Det är då Sunt Förnuft
förmodar, att man på socialdemokratiskt håll betraktar storfinansen som
arbetarklassens värsta fiende, men menar, att man inom
arbetarklassen numera kommit till insikt om att kapitalet har betydelse för
produktionsprocessen. Det kräves samverkan mellan kapital och arbete.
Detta är ett både riktigt och oriktigt återgivande av vår uppfattning.
Vi inse väl kapitalets roll och att samverkan behövs mellan kapital
och arbete. Därom äro väl alla ense, men följer därav att kapitalet
skall lämnas i ett fåtals händer med makt att undanhålla arbetaren
hans rimliga ersättning? Kapitalet är icke arbetarens fiende, men
"storfinansen" kan likafullt vara det och är det uppenbarligen också
i allt för många fall. Dess vilja till samverkan under de gångna
kritiska åren synes icke förtjänt av allt för högt betyg, sedan må
wallen-bergsorganet ha vilken mening det finner för gott.
Då man kallar vårt resonemang för perfida tillvitelser och ont
uppsåt, skiljer man inte på begreppen. Vi tro visst, att uppsåtet varit gott,
då det gällt att försvara "storfinansens" intressen, för att
fortsättningsvis använda det ordet, men äro icke lika övertygade om att
uppsåtet är lika gott, ifall man lägger en vidare syn på problemen.
Handen på hjärtat, sättas icke alltför ofta en grupps intressen i främsta
rummet men samhällets och de mångas i andra? Vi äro å vår sida
vana vid denna beskyllning att sätta gruppintresset främst och ta det
med ro i medvetandet att bönder och arbetare i vidsträckt
bemärkelse i varje fall är en "grupp", som i det närmaste motsvarar
samhället. Men den lilla klickens, "storfinansens", intressen söka vi efter
förmåga bekämpa, då de synas oss stå i strid med vad samhället och
de många kunna antagas må väl av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
