Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - Bengtson, Alg.: Jordbrukets lönebostad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbrukets lönebostad
153
för vissa samhällets fordringar gentemot den enskilde och hans
bostad, så har en bostadsordning vanligen uppgiften att angiva
gränserna för rättigheter och skyldigheter mellan den
bostadshållnings-skyldige och den eller de som åtnjuta bostaden som löneförmån.
Man torde näppeligen kunna undgå finna, att denna skillnad är
ganska "forskellig". Att hälsovårdsstadga i sin vanliga utformning
skulle kunna ersätta bostadsordning borde ju nästan vara helt
uteslutet. Med undantag för lantarbetarna saknas i varje fall exempel
på att våra lagstiftare funnit en dylik utväg plausibel. Det skulle
säkerligen också stött på en ordentlig patrull vid första lilla viskning
om att hälsovårdsstadgan borde kunna ersätta de bostadsordningar
som gälla t. ex. för vårt prästerskap eller folkskollärarkåren. Att
det ifråga om lantarbetargruppen föreligger ett
lönebostadsförhållande lika utpräglat och lika berättigat till åtnjutande av
lagstiftningens särskilda omsorg som ifråga om de nämnda grupperna är
alldeles uppenbart, ali jämförelse i övrigt å sido.
En allvarlig brist, som vidhäftar det nuvarande systemet och som
troligen även kommer att förefinnas efter tillkomsten av en
förbättrad hälsovårdsstadga, består däri att de boende, d. v. s. i detta fallet
lantarbetarna, icke erhölle någon klar ställning som målsägande part
i sina egna bostadsangelägenheter och därför ej tillräckligt kunna
göra sina berättigade anspråk gällande. Om lantarbetaren finner, att
en honom erbjuden bostad ej fyller de fordringar han enligt
hälsovårdsstadgan har rätt att ställa, kan han visserligen påpeka detta för
den bostadshållningsskyldige, han kan anmäla saken för
hälsovårdsnämnden, för tjänsteläkarna och även för länsstyrelsen. Men sedan
dessa myndigheter tagit saken i sina händer, blir ett dylikt ärende en
fråga mellan dessa och den bostadshållningsskyldige. Den
bostadsåtnjutande lantarbetaren räknas ej som part, han försvinner ur
målet, och på det resultat vartill de avgörande instanserna komma kan
han inte inverka på annat sätt än att vid en tidpunkt, då ärendet i
realiteten redan är avgjort, besvärsvägen framföra sina synpunkter.
En ordning som åt den allra närmast berörda parten ger en dylik
undanskymd ställning kan inte vara tillfredsställande. Den stora
arbetargrupp det här gäller kan med fullt fog göra anspråk på att bli
tillerkänd en ställning som fullgod och jämnbördig part, när dess
bostadsfråga i det enskilda fallet behandlas och avgöres. Denna
rättsliga ställning skulle troligen bäst tillförsäkras lantarbetarna inom
ramen av en för dem särskilt avsedd bostadsordning. Utom klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
