Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - Händelser och spörsmål - Läget i Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål
173
inriktad på bankverksamhet och handel än engagerad i direkt produktiva
företag. Den har därför icke samma intresse av den militära expansionen
som Mitsui.
Sjovakai är en grupp, som brutit sig ut ur seiyukai. Det skedde
under sista parlamentsperioden och den faktiska mandatvinsten är därför
icke så stor som jämförelsen med valet 1932 ger anledning förmoda.
Denna grupp har stött ministären Okada och brytningen med seiyukai
framkallades f. ö. närmast därav att tre medlemmar av partiet ingingo
i regeringen.
Kokumin domei har på liknande sätt lämnat minseito men stod dock
bakom regeringen.
Det har funnits ett flertal arbetarpartier. Inre splittring har
försvagat deras kraft. Den fackliga rörelsen har haft svårt att göra sig
gällande. Kommunismen har varit förbjuden och ett otal häktningar av
föregivna kommunister ha företagits — det uppgives i flera tiotusental.
För någon tid sedan skedde emellertid en sammanslagning mellan
socialdemokraterna och ett av de andra arbetarpartierna. Dessa lära nu ha
fått 18 man valda men därtill kommer enligt uppgift i Times en grupp
om ytterligare 6 man, vilka i så fall förmodligen tillhöra ett
lantarbetar-parti, som åtminstone tidigare funnits. Sammanlagt skulle alltså
arbetarrepresentanternas antal ha stigit från 5 till 24.
Under alla omständigheter skulle valutgången icke ha haft mycket att
betyda, ty Japan styres icke parlamentariskt. Den yttersta makten
ligger hos kejsaren åtminstone formellt, men det förefaller ibland, som
om det i själva verket vore armén och flottan, som hade det avgörande
ordet. Dock har kritiken mot regeringen varit någorlunda fri, även
om någon officiell opposition icke funnits lika litet som något officiellt
regeringsparti. Militärens konstitutionella makt bottnar i det faktum, att
posterna som krigsminister och sjöminister måste besättas med aktiva
officerare, en general och en amiral. Svårigheten för en parlamentarisk
regering har varit att finna en man, eller rättare två, som vågade ställa
sig självständig gentemot militärens krav.
Man får heller inte glömma, att den japanska politiken varit starkt
korrumperad. Klanerna ha använt sin ställning till egna fördelar.
Den gamla feodala ordningen har överförts till ett modernt
industriland och till det parlamentariska livet. Det säges ha föranlett ett vitt
utbrett missnöje, varur den fascistiska rörelsen inom armén hämtat sin
näring. Japan är på ett sätt ett mycket demokratiskt land. De ledande
personerna ha i stor utsträckning kommit från folkmassornas djup.
Bl. a. officerarna lära till mycket stor del vara söner till fattiga bönder,
som utpressats av skatter och feodala herrar. Vad är naturligare, än
att dessa officerare tro sig se räddningen i en helt annan styrelseform,
där kejsaren som statens gudomliga ursprung behålles men de
korrumperade politikerna skjutas åt sidan. Slagorden ha blivit imperialism
och socialism, men en socialism som betänkligt liknar den nazistiska
och föga här att skaffa med vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
