Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Carlesson, Olov: Finansiella luftslott och ekonomiskt simsalabim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finansiella luftslott och ekonomiskt simsalabim
211
ligen kunde utöva något störande inflytande på det ekonomiska livet
på jordytan! . ..........::.;*...’ ~~
Om det nu inte vore så fatalt, att man endast genom åtgärder, som
ha någon verkligt nyttig innebörd, som så att säga frambringa något
rent praktiskt gott, i längden kan förbättra en ekonomisk situation,
så skulle åtgärden kanske kunna fylla sitt ändamål. M’en, som det
nu är här i världen, skulle den endast ha inneburit en löjlig, tom
ceremoni.
En aning mera förnuft kanske det ligger i ett annat förslag —
ehuru även det ogenomförbart — som vid samma tillfälle framlades
av en delegerad, som konstaterat, att världskrisen, som väsentligen
är att betrakta som en jordbrukskris, berodde på, att de
spannmåls-producerande länderna inte fick avsättning för sitt vete. Han
föreslog, att varje invånare i Indien skulle tvingas att äta tre vetebullar
om dagen. Han hade med statistikens hjälp räknat ut, att
jordbrukskrisen på så sätt med lätthet kunde hävas. Kunde man dessutom få
varje kines att äta tre vetebullar om dagen, så skulle jorden gå en
mycket lycklig framtid till mötes! Att äta vetebullar kanske ur
hälsans synpunkt får betraktas som ett nyttigt arbete — bara det inte
går till överdrift — och så långt är allt gott och väl. Men annars
måste man väl säga, att förslaget innebär ett minst sagt originellt
sätt att "rätta mun efter matsäcken".
En fantastisk förklaring till de ekonomiska kriserna är även den
framstående nationalekonomen W. S. Jewons "solfläcksteori". Han
ansåg sig ha konstaterat, att den genomsnittliga intervallen mellan
solfläckarnas maximum — omkring 11 år — sammanföll med den
genomsnittliga intervallen mellan viktiga kriser i England.
Förbindelsen mellan solfläckarna och kriserna åstadkommas enligt hans
mening genom regnmängdens inverkan — särskilt i tropiska trakter
— på skörden samt skördens inverkan på brittiska exportvaror och
därigenom på den brittiska industrin. Även andra vetenskapsmän
ha gjort, om ock i stort sett fruktlösa, forskningar angående
sambandet mellan väderleken och kriserna. — Men lättsinnigare tänkare
än vetenskapsmännen må det vara förunnat att föreslå solfläckarnas
avskaffande som ett medel att förebygga ekonomiska kriser.
Veterligt har dock ännu inget sådant förslag sett dagens ljus. Men det
kommer väl!
Det där med indiernas och kinesernas bullätning skulle föreställa
ett medel att genom ökande av konsumtionen åstadkomma jämnvikt
mellan konsumtion och produktion. Ett annat ofta begagnat medel
att nå samma resultat är — att förstöra produktionen! Att man i
Sydamerika sålunda vid vissa tillfällen vräkt massor av kaffe i sjön
för att hålla kaffepriset uppe är allmänt bekant. — Men ingen lär
väl påstå, att detta är ett utslag av en sund världshushållning?
Det är över huvud taget inget bevis på ett sunt ekonomiskt liv,
när man med konstlade medel söker hålla ett värde uppe — det må
vara värdet på varor eller penningvärdet. En valutapolitik, som håller
penningvärdet över det naturliga, ävensom utsläppandet av nödmynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
