Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Litteratur - Essén: Sverge upplever världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Litteratur
personlig insats och med fullkomlig tystnad förbigår de pådrivande
krafterna bakom monarkens framträdande vid detta tillfälle. Detta är
desto märkligare, som han i annat sammanhang särskilt uppmärksammat
greve Douglas och dennes relationer med sin kusin drottning Victoria.
Denna latenta motsättning mellan klar insikt om det verkliga
förhållandet och det ur Nationella ungdomsförbundets synvinkel opportuna
spåras litet varstans i boken. Ett eklatant exempel är dr Essens
medgivande, att bondetågsrörelsen »omhändertogs av skickligt pådrivande
krafter». Men i samma andedrag heter det, att den »i trots därav var
en verklig folkrörelse». Hur hade det varit att bestämma sig för endera
av dessa omdömen? Och vad skall man tro, då en så övertygad
anti-demokrat som dr Essén förklarar, att en, tidigare genomförd
demokratisering hade skapat ökad förståelse för de nationella värdena? Han
försvarar sig väl med, att demokratien blott är en ofrånkomlig
övergångsform; att den i England blivit bestående, har väl intet att betyda
för den, som närmast hämtar sina politiska ideal från det nya Tyskland.
Även i fråga om de fascistiska strömningarna är författarens inställning
motsägelsefull; trots vissa villfarelser pekar dock den fascistiska andan
»i stort sett» mot den enda vägen till Europas räddning. Men samtidigt
bekänner sig dr Essén till »frihets- och kulturtraditionen», och tidigare
har han apropå finska inbördeskriget talat om faran av »den
västerländska samhällsordningens och kulturens undergång». Halmstadslax
och fortepiano! Antingen är dr Essén själv mycket naiv, vilket inte
förefaller troligt, eller också tillmäter han sina läsare en i detta falf
dock alltför höggradig naivitet.
Dr Essén beklagar djupt parlamentarismens genombrott i Sverige;
för hans sätt att se är det den usla partistaten som avlöst den gamla
välsignelserika »rikspolitiken». Den verklighet, som dolde sig bakom
denna fagra mask — en härskande kast, som satt i orubbat bo och
oförhindrat förtryckte alla andra samhällsgrupper — känner dr Essén
naturligtvis till, men han aktar sig nogsamt för att orda om den. Han vill
ju ge en. personlig tolkning av det färska historiska förloppet, och
någon högre grad av objektivitet är givetvis omöjlig att uppnå i fråga
om en så- näraliggande tid och på grundvalen av ett så knapphändigt
källmaterial som här står till buds. Men ren verklighetsförvrängning är
dock aldrig ursäktlig, och som en sådan måste man beteckna dr Esséns
framställning av svensk arbetarrörelse. Att den svenska
socialdemokratiens stora huvudlinje varit klart revisionistiskt-socialreformatorisk
och utpräglat etatistisk, medan endast vissa ytterlighetsklickar varit
doktrinärt marxistiska, bekymrar inte dr Essén; han åsätter ogenerat
den svenska arbetarrörelsen i dess helhet den agitatoriska stämpeln
»marxism». Att Lassalle-}ärjungen Palm göres till renlärig marxist, att
ungsocialismen och Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Hinke och
Zäta, utan vidare slås ihop under samma kappa, äro detaljer, som ju
bara höra med till saken. Ty dylika förvrängningar ingå ju i Nationella
Ungdomsförbundets propaganda, och det är den som dr Essén ytterst
velat tjäna med sin »nytolkning av vår senaste historia». Det har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
