Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40-timmarsveckan
241
den föreslagna 40-timmarsveckan icke i så hög grad, liksom
48-timmarsveckan, motiverats med påståendet om arbetarnas alltför
långa arbetstid, utan fastmera med att man skulle kunna genom en
ytterligare arbetstidsminskning åstadkomma en reducering av
arbetslösheten, samtidigt som man gav arbetaren någon kompensation för
den genomförda rationaliseringen.
Även detta sistnämnda är ett gott skäl. Det är ju för övrigt ett
faktum, att man i vår tid genom rationaliseringen vid många
industrier avkräver arbetarna ett mycket intensivt, jäktigt och forcerat
arbete. Alltså, även om det är riktigt — som det påståtts under den
nu uppkomna debatten — att arbetarna i allmänhet ej ha någon
starkare önskan efter en arbetstidsminskning ned till
40-timmarsveckan, så torde man nog kunna påstå, att det inom högrationaliserade
industrier med en arbets jäktad arbetarstam kan uppstå en önskan
samt ett behov, och ett legitimt sådant, för arbetarna att få en ännu
kortare arbetstid än de 48 timmarna. I övrigt kan man påstå, att
den ökade arbetstakt, som i vår tid utmärker nästan alla
arbetsområden, leder till, att man ej kan säga, att en 40-timmarsvecka nu för
tiden kan betecknas som en "latmansvecka". Slutligen är ju att
märka, att betydande kategorier av löntagare och andra redan ha
en arbetstid av ungefärligen denna längd — utan att det påståtts,
att samhället därigenom pålastas ekonomiska bördor, omöjliga att
bära.
Till det, som här sagts rörande frågan om genomförandet av en
40-timmarsvecka, bör kanske även läggas några ord rörande huru
man vid en sådan reforms genomförande lämpligen kunde tänka sig
en fördelning av arbetstiden på veckans dagar. Härvidlag vore
säkerligen att rekommendera, att man inom en del arbetsområden
—- där skiftarbete eller andra hinder ej omöjliggjorde detta —
förlade arbetstiden så, att densamma högst väsentligt minskades eller
helt bortfölle på lördagarna, främst under sommarmånaderna, ty
weekend-systemet är säkerligen populärt på vissa håll även i vårt
land. Ett sådant ordnande av arbetstiden skulle också på sätt och
vis bli någon slags ersättning till arbetarna för att de ej lyckats
genomdriva en så lång semester som den, vilken en del andra löntagare
lyckats erhålla.
Slutligen några ord om ännu en invändning, som vid frågans
behandling i riksdagen innevarande år riktades mot förslaget att
tillgripa en arbetstidsminskning för en reducering av arbetslösheten.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
