Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Aronson, Albert: Borgerlighetens kärntrupp sviktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORGERLIGHETENS
KÄRNTRUPP SVIKTAR
Av ALBERT ARONSON.
De svenska bönderna ha alltid betraktats som borgerlighetens
kärntrupp. Och detta helt naturligt. Bonden har varit jordägare och
jordbrukare på samma gång. Det har ansetts och anses väl än i
dag i vida kretsar — icke minst bland bönderna själva — att det
senare förutsätter det förra. Bonden kom inte heller på samma
sätt som hantverkaren under industrialismens barndom i kontakt
med det kapitalistiska produktionssystemet och märkte följaktligen
inte heller hur det kapital, som var nedlagt i de mindre företagen,
överflyttades från företagarna själva till banker och kapitalister.
Bonden tilläts att sitta i orubbat bo ganska länge och har ända
intill senare år föga bekymrat sig om de stora klasstriderna.
Industriarbetarnas fackliga organisationer har han varit avogt stämd mot,
ty hans bild av dessa har formats av de borgerliga politiska
partiernas propagandaapparater, vilka sannerligen inte varit så noga med
linjerna. Bonden har varit kung på sin gård. Väl ha vindarna
från stormiga klasstrider därutanför någon gång trängt in på
gårdsplanen, men då har bonden knäppt stortröjan om sig. Sin
föreställning om socialismen har han väsentligen grundat på den borgerliga
karikatyren: socialisten vill ta jorden från bönderna.
Men nu ha trupperna börjat svikta. Bönderna ha skaffat sig en
relativt stark, ständigt växande facklig organisation. De ha skapat
ekonomiska föreningar, vilka ha till uppgift att rationalisera utbuden
av jordbrukets produkter. Dessa organisationer rikta sig icke emot
arbetarklassen och dennas intressen. Tvärtom söka de snarare
ett stöd i industriarbetarnas fackliga rörelse. Bonden vet numera,
att han behöver sin grannes stöd liksom industriarbetaren vet, att
han icke utan sin kamrats solidaritet kan tillvarata sina ekonomiska
intressen. Intet under att de borgerliga känna sig ängsliga för vad
som komma skall.
Men är då böndernas uppmarsch en irrationell företeelse? Inte
alis. För en socialdemokrat ter sig dagens bild av bondeklassen
icke på något sätt märklig. Det enda märkliga är, att det som skett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
