Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Forsell, Einar Ew.: Nazismens nordiska tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Einar Ew. Forsell
och göra klart för dem den fara, som hotar deras ras och kultur,
samt giva impulsen till uppkomsten av ett ökat rasmedvetande, så
att rasnivelleringen upphör.
Den nordiska tanken kan man spåra på flera håll, där germanska
folk bygga och bo. En fransman, greve Arthur de Gobineau, torde
ha varit den förste, som framhävde den nordisk-germanska rasens
betydelse som kulturbärare och som även antydde farorna av en
långt gående rasblandning. Det skedde i mitten av 1800-talet.
Gobineaus tankar upptogos på 1890-talet av tysken Schemann, och
vid sekelskiftet kom H. S. Ohamberlains arbete, Grundlagen des 19.
Jahrhunderts, varigenom denna tanke fick en antisemitisk inriktning.
I U. S. A. utkom år 1916 Madison Grants uppseendeväckande arbete
om den nordiska rasens historiska betydelse (The Passing of the
Great Race or the Racial Basis of European History), i vilket han
uppställde frågan: Vilken är den största faran för den amerikanska
republiken i vår tid? Hans svar på denna fråga blev, att den största
faran för det amerikanska samhället är det fortgående försvinnandet
av de raselement hos folket, som ha grundlagt folkets religiösa,
politiska och sociala livsföring, och dessa raselements ersättande med
andra av mindre ädel karaktär. Samma tankegång finna vi i
Stoddards arbeten, som jämsides med Grants verk haft ett
avgörande inflytande på den amerikanska raspolitiken. Den nordiska
tanken fick en gynnsam jordmån i Versaillesfredens Tyskland.
Förnedringstillståndet födde viljan till återresning, en vilja av samma
art, som besjälade tyskarna under Napoleonkrigens svåra år i början
av 1800-talet och för övrigt även svenskarna efter finska kriget och
statsvälvningen 1809. Allt oftare hörde man den tanken uttalas,
att folket skulle förnyas och förbättras, så att dess verkliga
inneboende kraft åter kunde göra sig gällande. För att få tillräckligt
kraftfulla ideal lät man tankarna glida bort till den tid, då de
germanska stammarna utvecklade sin fulla, obändiga men
respektingivande naturkraft, till den tid, då det nordiska blodet flöt oblandat
och rent hos de nordiska folken. Vi kunna märka, hur denna tanke
trängt fram på flera områden inom tysk vetenskap, konst och
litteratur, innan Hitler ännu skrivit sin bok "Min Kamp". På
rasbiologins och rashygienens fält framstår snart professor .Hans F. R.
Günther som den nordiska tankens huvudman, och det är ifrån
honom, som Hitler hämtat sina "ariska" rasidéer. Även om det i
nazistisk ideologi förekommande begreppet "arier" egentligen är
betydligt vidare än Giinthers begrepp "nordisk människa", så föreligger
i verkligheten inte någon väsentlig skillnad mellan nazismens ariska
idé och den nordiska tanken, då "den nordiska människan",
germanen, av nazismen framhålles som den främsta bland arier. Då en
övervägande del av det tyska folket inte företer typiska germanska
rasegenskaper, så har man föredragit det vidare begreppet "arisk",
men samtidigt låter man förstå, att man särskilt eftersträvar
nordiskgermanska rasdrag hos framtidens tyskar. För att särskilt trösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
