Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
In- och utrikes
komster, skulle skattebördan ökas. leke minst deras bistånd borde
ett dylikt förslag ha, vilka städse föra medelklassens intressen på
tungan. Men tydligen menar man på det hållet, att om lättnad skall
ges denna medelklass, skall det ske på deras bekostnad, vilka ha det
ännu sämre ställt, annars får det vara med lättnaden. Men är det
så säkert, att folket också har en sådan uppfattning eller att den är
teoretiskt försvarbar? Vi tillåta oss tvivla.
Och är det för mycket begärt, om ökade rustningar få åtföljas av
sociala reformer? Har man råd att ge ut folkhushållets medel för
improduktiva ändamål som krigsredskap, kunde man kanske också
ha råd att reservera en del för de medlemmar i samhället, som i
ålderns höst behöva ett stödjande handtag. Det är förresten
ingalunda blott de gamla, som skulle dra fördel av något förbättrade
folkpensioner. De gamla underhållas nu i stor utsträckning av sina
barn, som för det mesta heller icke ha något överflöd att ta av. Det
är alla dessa många, som man enligt socialdemokraternas mening
icke får glömma bort i något slags rustningspsykos på borgerligt håll.
Och vi skulle tro, att socialdemokratin på den punkten har
folkmeningen avgjort på sin sida.
VANVETTET RÅDER I EUROPA. Som aldrig förr förslösas
tillgångarna på rustningar, medan fredens krav eftersättas. Visste
man det icke förut får man en klar bild därav i ett specialnummer,
som Ny militär tidskrift utgivit med redogörelser för rustningarna i
de viktigaste länderna. Det är en fullständigt skrämmande bild man
får. Den utveckling, som ägt och äger rum, kan svårligen sluta i
något annat än ny förödelse till den, som redan åstadkommes genom
rustningarna i och för sig. Det är icke underligt, att standarden är
som den är i en rad länder, då resurserna kastas bort på detta sätt.
Det förunderliga är blott att folken tolerera någonting sådant. Ett
diagram, som visar värnpliktstidens längd, skulle nästan lika gärna
kunna åskådliggöra det ekonomiska läget, bara man läser det i
bakvänd ordning. Än klarare skulle detta sannolikt komma till synes,
om även rustningsutgifterna kunde anges, men de äro som känt är
i många länder av hemlig natur. Man kan endast vara tacksam,
om vårt land undgår att bli indraget i kapprustning. Det har utom
allt tvivel allt att vinna och föga att förlora på att hålla sig utanför.
Såvida man icke menar, att död och förintelse är det åtråvärda. I
varje fall borde en redogörelse som den citerade kunna mana även
ivriga rustningsivrare till måttfullhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
