Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
277
inånga stycken. På den punkten har den dock rätt att hänvisa till
vad som gjorts. leke för att få beröm, utan som bevis.
ATT DET ICKE RÄCKER med att blicka bakåt, visar bl. a.
också det belgiska valet. Där har den under det sista året sittande
koalitionsregeringen obestridligt lyckats åstadkomma en förbättring
av läget, men likafullt vändes den ryggen av ett stort antal väljare.
Orsaken kan knappast sökas på annat håll än däri att icke tillräckligt
gjorts och att programmet för framtiden icke var tillräckligt klart.
Villigt må det erkännas, att det icke varit någon lätt sak att ena så
stridiga viljor som konservativa katoliker, mera demokratiskt
sinnade sådana, liberal storfinans och socialister, och koalition
förutsätter en viss dämpning av varje partis krav. Det är en politik, som
kan vara berättigad i ett akut nödläge, och ett sådant förelåg ganska
visst för ett år sedan. Men det är ingen politik på lång sikt.
Socialismen kan icke ge avkall på sina strävanden, om den vill ha välj
ar-massorna med sig, en nödvändig förutsättning i en demokrati. Det
förefaller, som om partiet i Belgien hade detta klart för sig, och att
den socialistiska politiken kommer att radikaliseras i så måtto att
bestämdare fordringar ställas. Endast genom handling kan varaktig
framgång vinnas.
BELGIEN ÄR ETT LITET LAND. Utvecklingen där är visst
inte betydelselös, men av än större vikt är dock hur politiken i
Frankrike kommer att gestalta sig. Om några dagar föreligger
förmodligen regeringen Blum och länge torde det icke dröja innan den
träder inför riksdagen med sitt regeringsprogram. Även där kräver
läget snabb handling. Den strejkvåg, som just nu drar fram över
landet och framför allt tar sig handgripliga uttryck i Paris med
omgivningar, visar oförtydbart, att snabba ingripanden äro nödvändiga.
Deflationspolitiken leder överallt till samma resultat. Det kan gå
någorlunda att få ned löner och liknande kostnader, värre är att få
prisnivån att följa efter. Dilemmat blir lätt svårlöst om icke olösligt.
Det blir det icke minst, om penningpolitiken leder åt ett håll och
andra åtgärder åt ett annat. Till slut måste spänningen bli så stor
att ändring på endera punkten icke kan undgås. Det borde vara
penningpolitiken, som måste ge vika, men har utvecklingen gått
tillräckligt långt, uppstå även därvid svårigheter, som det kräves kraft för
att bemästra. Det återstår att se, om den koalition, som i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
