Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Meurling, Per: Diktaren och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Per Meurling
natten draga de sig tillbaka till sina kojor, där de leva på svart bröd,
vatten och rötter. De befria andra människor från mödan att så,
arbeta och skörda för att leva, och förtjäna därför att inte behöva
lida brist på det bröd de själva sått."
Några år efter Louis XIV:s död framträdde Montesquieu med
sina Lettres Persanes (1721). Den borgerliga konstitutionalismens
teoretiske fader går där hänsynslöst till rätta med den absoluta
despotismen. I det etthundratjugoandra brevet kastar han, alldeles
som en socialist i ett kapitalistiskt land i våra dagar på
Sovjetunionen, längtande blickar på de länder, Holland och Schweiz, där ett
borgerligt, republikanskt statsskick redan var realiserat och talar
om, huru jämlikheten "medför och utbreder välstånd och livskraft
i statskroppens alla delar". I det trettioandra brevet återigen ger han
en karakteristik av den några år tidigare avlidne Louis XIV, som
inte kunde vara roligare.
"Jag har studerat hans karaktär och därvid funnit motsägelser,
vilka det är omöjligt för mig att komma på det klara med", heter
det. "Så äger han till exempel en minister, vilken ej är mer än
aderton år gammal, men en älskarinna, som är åttio. Han älskar sin
religion men kan ej tåla dem, som anse det nödvändigt att lyda den efter
bokstaven. Ehuru han flyr stadens buller och oaktat han är föga
meddelsam, är han dock från morgon till kväll upptagen med att
giva folk tillfälle att tala om honom. Han älskar troféer och segrar,
men han fruktar i lika hög grad att se en skicklig fältherre i spetsen
för sina egna trupper, som om denne stode i spetsen för en fientlig
här. Jag tror, att före honom ingen befunnit sig i den belägenheten
att samtidigt vara överhopad med mer än furstliga rikedomar och
dock nedtyngd av en fattigdom, som ej ens en enskild man skulle
kunna uthärda. Det roar honom att förläna nådegåvor åt dem, som
göra honom tjänster, men han belönar lika frikostigt sina hovmäns
fjäskiga uppvaktning, eller rättare sagt sysslolöshet, som sina
härförares mödosamma fälttåg. Ofta föredrager han en man, vilkens
uppgift det är att kläda av honom eller räcka honom hans servett,
då han sätter sig till bords, framför en, vilken för hans räkning
intager städer eller vinner drabbningar. Han anser, att han i sin
allsmäktiga storhet ej bör på något sätt besväras vid utdelandet av
nåde-vedermälen, och utan att undersöka, huruvida den han överhopar
med förmåner verkligen är en förtjänt man, tror han, att hans eget
val gör honom därtill."
Med denna skrift föreligger den borgerliga samhällskritiken i
fullgången litterär form på fransk botten. Ett årtionde senare författar
Voltaire Lettres Philosophiques och dedicerar Zaire åt mr Falkener,
en engelsk köpman, den första gången en fransk tragedi tillägnats
en borgare. Med Diderot och Rousseau framträder den borgerliga
familjeromanen och det borgerliga tendensdramat och de gamla,
aristokratiska genrerna undergrävas hastigt, samtidigt som smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
