Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Langenfelt, Gösta: Öknamn inom politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öknamn inom politiken
305
giften att sitta på två stolar: nämligen att vara både de ministeriella
(d. v. s. regeringen) och oppositionen till lags, undfick vedernamnet
grefven i myrstacken (s. 86). Typiskt för denne aristokrat är att
en hans motståndare (L. Boye) vid ett tillfälle kallat ett anförande
av Frölich "demagogiskt" (s. 213) och "passande för Aftonbladet",
och att F. själv kort därefter sagt: "Det värsta af allt är, att
kronprinsen sjelf (Oscar I) är en stor rabulist" (s. 227). Hans politiska
hållning var tydligen lite vacklande. I en korrespondens mellan Brahe
och Roxendorff kallades Frölich också sousschefen (s. 243), av vad
orsak uppger inte min källa. Andra figurer i 1840—41 års politiska
lif voro Träbenet eller Cederström med träbenet för presidenten
Jacob Cederström (s. 103), Listlöparen för f. d. hovrättsrådet
Adler-brant (s. 105), Barnbalsmannen eller Brahes spion för f. d. officeren
Höökenberg 1. (s. 108), Fürstenknecht, d. v. s. furstedräng, för biskop
Hedrén i Linköping (skällsordet var dock endast tillfälligt och inte
gängse eljest; s. 113: H. stod der... såsom Fürstenknecht"), en
annan Cederström fick heta Lilla Bror (efter förnamnet, s. 133),
Voteringsmaschinen major Påhlman (s. 138; ej heller ett specifikt
vedernamn att döma av följande, s. 137: "Detta skulle göra, att
vo-teringsmaschinerna på Riddarhuset hade lättare att drifva igenom
valet af Jaherrar", d. ä. sådana som sade ja till vad K. Maj :t än
äskade, en term som går igen s. 139: "I Presteståndet, der Biskopliga
listan gått igenom, hafva ledamöterna blifvit derefter. Endast
Ödmann och P. G. Swederus duga! De andra Jaherrar."), f. d.
statsrådets markatta = en viss Schulzenheim (s. 169), Lilla Boye eller
Lilla Ludvig Boye (s. 194 och 249), även kallad Lilla Nötknäpparen
(s. 270), Sa Majesté Posse, d. v. s. Hans Majestät P. (som kungen
kallade statsministern P."; s. 200), Grefven med det moraliska
inflytandet eller renegaten Horn (s. 490)1 = greve Horn (s. 226) som
inte ville "republikanisera våra författningar" (s. 530), professor
Grubbe i Uppsala fick bära namnet "å ena sidan och å den andra"
efter ett favorituttryck han använde (s. 237), liksom
akademibibliotekarien professor I. H. Schröder hette Ingalunda ("efter ett af honom
städse användt uttryck" (enligt Stenhammar III, 230), brune
Tersmeden (Lilljecrona s. 246), den siste kammarjunkaren = Ehrenhoff, så
döpt av Aftonbladet på grund av hans anförande i
representationsfrågan (s. 341), Öfverstepresten — ärkebiskop Wingård (s. 406) och
Presten Sjelf = Angeldorf.
Det är som man ser ett helt herbarium av mer eller mindre pregnanta
*) Hovmarskalken Nauckhoff (se Ahnfelt, anfört ställe s. 165) uppger
orsaken till renegat: "Grefve Klas Fredrik Horn, son af en bland Gustaf III :s
olyckliga banemän, ingick i tjenst vid lifregementets hussarkorps, derifrån han
såsom ryttmästare tog afsked och lemnade militära banan, sedan han redan
utmärkt sig på Riddarhuset bland oppositionens förnämsta talare. Horn hade
alltjemnt i grunden varit aristokrat... Efter att i början af riksdagen (1840—
41) hafva af oppositionen blifvit insatt till ordförande, blef han vid slutet af
riksdagen genom hofpartiet insatt till ordförande bland riksens ständers
fullmäktige i banken — ett märkligt exempel på färgskiftning."
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
