Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialiserbigsfrågan vid två partikongresser 337
lismen vårt slutmål". Han säger detta i polemik mot dem som
förmenade att demokratin vore blott ett medel för socialismen. Kautsky
hävdar nämligen, att demokrati och socialism icke skiljer sig däri att
det ena är medlet och det andra målet, utan båda är medel för
samma mål. Och målet är icke att genomföra en i förväg noga
bestämd företagsform eller samhällsform, utan målet består i
"upphävandet av varje slags utsugning eller undertryckande, det må rikta
sig mot klass, parti, kön eller ras". (Erfurterprogrammet. Karl
Kautsky: Demokrati eller diktatur, Tidens förlag 1920, sid. 7.)
Vi har emellertid på erfarenhetsmässiga och logiska grunder ansett
oss kunna fastslå, att det kapitalistiska systemet reser oöverkomliga
hinder för vårt frihetsideals förverkligande. Av detta synes följa
som självklart, att om vårt mänskliga frihetsideal skall förverkligas,
måste det kapitalistiska systemet försvinna. Att blott och bart
upphäva den kapitalistiska produktionsordningen utmynnar i tomma
intet. Man måste ha en produktionsordning av annorlunda
beskaffenhet. Och då det från vårt utgångsläge är svårt att tänka sig ett
produktionssystem utan någon äganderätt alis, blir den kollektiva
äganderätten och den socialistiska produktionsformen vårt kvarstående
alternativ till den kapitalistiska äganderätten. Detta är ju också
utsagt i partiprogrammets allmänna grundsatser:
Den motsättning mellan arbetare och kapitalister, som den industriella
utvecklingen framkallat, vidgas sålunda till en hela samhället genomgående
motsättning mellan de utsugna och deras kapitalistiska utsugare.
Men därmed följer ock en samling av alla de utsugna klasserna, som i
klasskampen taga ställning isida vid sida. Denna klasskamp skall icke upphöra,
förrän samhället så omdanats, att den kapitalistiska utsugningen är helt
upphävd, klassamhället fallet och massfattigdomen avskaffad.
Detta åter kan endast ske (kurs. här) genom att upphäva den
privatkapitalistiska äganderätten till produktionsmedlen och lägga dem under samhällets
kontroll och besittning samt genom att ersätta den nuvarande planlösa
varuproduktionen med en socialistisk, efter samhällets verkliga behov planlagd, för
välståndets höjande stegrad produktion.
För det också inom den svenska socialdemokratin icke så litet
traditionsbundna tänkandet gäller nog alltjämt som en icke vederlagd
sanning, att ett avskaffande av massfattigdomen och ett upphävande
av de periodiska kriserna ej kan ske på annat sätt än att samhället
övertar den formliga ägande- och besittningsrätten till
produktionsmedlen, icke blott en viss kontroll. Alltså att en socialisering i hävd-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
