Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
371
UTSIKTERNA TE SIG DYSTRA. Vilka spänningar, som råda,
kommer klart till synes i olika gruppers syn på det spanska
inbördeskriget. De sympatier och antipatier, som fått uttryck, äro
upplysande nog.
Vad som inträffat i Spanien är, att en del av armén revolterat mot
den lagliga regeringen för att återföra ordningen till vad den var före
revolutionen 1931. Upprorsmännen kunna kanske icke rubriceras som
fascister, ty någon klar politisk idé förenar dem näppeligen. Att de
fascister, som finnas, också befinna sig på den sidan behöver man
dock icke betvivla, ty målet är otvivelaktigt att hålla folkets stora
massa nere i man kan väl säga det slaveri, där i ali synnerhet de
spanska lantarbetarna levat.
Den spanska jorden ägdes till mycket stor del av aristokratin och
kyrkan. Lantproletariatet, ett ord som sällan kunnat användas med
större berättigande om någon klass än i fråga om de jordlösa spanska
lantarbetarna, svalt och levde i trasor. De skildringar, som lämnats
av förhållandena, äro på den punkten enstämmiga. Landsbygdens
fattiga saknade så gott som allt. Deras jordkulor hade inga möbler,
invånarna inga kläder att tala om och endast så mycket mat, att livet
nödtorftigt kunde uppehållas. Det var en av revolutionens stora
programpunkter, och sannolikt den allra viktigaste, att förbättra
lantarbetarnas ställning. Under republikens första år gjordes också
utkastet till en rätt omfattande jordreform. Men man hade också andra
problem att lösa. Landet måste ges en konstitution och det kan nog
nu efteråt sägas, att alltför mycken tid ägnades åt detta och därmed
sammanhängande spörsmål, medan jordreformen icke drevs fram
med nödig kraft. Bl. a. antog man en vallag, som i sammanhanget
bör nämnas, ty den detaljen blev av ytterlig vikt för den kommande
utvecklingen. Den var så konstruerad, att det större antalet mandat
gavs åt det parti, som samlade minst 40 proc. av rösterna. Den
tvingade med andra ord till samgående mellan närstående grupper, om
makten skulle kunna behållas eller erövras.
Den första konstituerande nationalförsamlingen hade en klar
vänstermajoritet, åtminstone i de statsrättsliga frågorna, även om
radikalerna, såsom sedermera visade sig tydligt, ingalunda voro radikala
med hänsyn till sitt ekonomiska program och dessutom leddes av
personer fala för mutor. När de första ordinarie cortes skulle väljas
gingo högerpartierna fram på gemensam front, medan
vänsterpartierna uppträdde var för sig. Resultatet blev det enda möjliga — hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
