Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Wigforss, Ernst: Den borgerliga samlingen och den folkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Ernst Wigfo]rss
Monopoldiskussionen behöver bara omnämnas. Det är klart, att
meningarna kunna vara delade om det lämpliga i att täcka en del àv
statens inkomstbehov genom nya finansmonopol. Det är inte
motståndet i och för sig, som är upplysande, utan omsvängningen från
det stadium, då framskjutna personer av borgerlig åskådning finna
det naturligt att deltaga i utredningar om monopol eller t. o. m. att
förorda dem, till det ögonblick då det upptäckes, att man här kan
vinna oväntade bundsförvanter mot socialdemokratin, då
finansmonopolen plötsligt bli inledningen till en allmän socialisering och därför
samhällsvådliga t. o. m. att utreda. Hur frågan om lastbiltrafikens
reglering genomgått samma utveckling, är välbekant.
Summan av det hela äi% att behovet att skrämma med
socialde-kratins socialism, tvingar fram en dogmatisk antisocialism, ett
organiserat försvar för "det fria näringslivet" och en allmän ovilja mot
statsingripande — alltjämt dock med undantag för jordbruket — som
måste stänga vägen även för åtgärder som många borgerliga skulle
anse riktiga. Om man tidigare från liberalt eller frisinnat håll
brukade förklara, att utvidgningar av samhällets verksamhet på det
ekonomiska området vore praktiska frågor, som finge avgöras efter
omständigheterna, medan socialdemokratin önskade en sådan utvidgning
i princip, möter man nu i första hand det principiella avvisandet.
Medgivanden i viss utsträckning åt socialismens samhällskritik och
praktiska förslag, som förut icke voro sällsynta, har man icke längre
råd till av fruktan för att de kunna försvaga fronten mot
socialdemokratin.
Ju mera denna abstrakta antisocialism blir dominerande, desto
mera faller man tillbaka på argumenteringar av primitiv art, som man
annars trodde för längesedan övervunna. Nu kan man återigen
få höra det framställas som en oomtvistlig utgångspunkt, att en
utvidgning av statens verksamhet, som inskränker området för enskilda
kapitalägares verksamhet, i och med detsamma måste innebära en
minskning av medborgarnas frihet i samhället. Den planmässighet i
det ekonomiska handlandet, som är en självklar strävan inom
det enskilda företaget, och som mötes med stigande beundran ju mera
företaget växer och ju större massor av naturtillgångar, kapital
och arbetskraft det organiserar samman, fastän denna växt
betyder ökad makt för ett fåtal människor och massor av beroende
medborgare, samma planmässighet bekämpas i frihetens namn såsom
inledning till diktatur, när den eftersträvas av dessa medborgare själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
