Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Litteratur - Nonnenbruch: Die dynamische Wirtschaft - Vannérus: Den bästa staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
Litteratur 42 7
håller, aitt »nazismen arbetar utan någon som helst teorii», fäller han
således ett icke precis smickrande, men nog träffande omdöme.
»Den nordiska rasens skaparglädje» tar sig hos Nonnenbruch många
underliga! uttryck. För nationalförmögenhet har han funnit den
originella definitionen, aitt den innebär »det tyska folkets och statens frihet
utåt». Då han i enlighet med denna definition även räknar armén till
nationalförmögenheten, har han lämnat förklaringen till varför tyska
folket under nazismen städse ökat siitt välstånd.
Av gammalt datum är — av ideologiska orsaker — motståndet mot
näringslivets koncentraitionsprocess. Planhushållningen betecknar han som
en väldig ikoncernbyggnad; den skull; bevisa, att den nordiska rasen
icke merai är överväigaudje. Och mot välfärdsstaten framför han ett så
pass tungt vägande argument som att denna skulle »inringa (einkreisen)
den enskilde ii ekonomisk trygghet». Vilket outhärligt perspektiv!
Fastän förf. säger sig förkasta ali teoni, gör han dock ett par
teo-retiserande försök. Av särskilt intresse är hans analys av
fördelningsproblemet: »Arbetaren blev icke lurad på mervärdet av kapitalisten,
som Marx hade påstått... Arbetaren fick, vad hans arbete var värt,
mätt i det prae-tekniska tillståndet... Det är icke hans arbete, som;
skapade mervärdet, utan maskinens.» Att man inte misstar sig, om man
drar den slutsatsen, att arbetaren enligt hans åsikt borde alltid få samma
lön som »i det prae-tekniska tillståndet», framgår av följande
yttrande: »Maskinens ägare hade kunnat sätta priserna lägre och hade
kunnat betala högre löner, men han hade inte någon anledning att göra
det. Att han icke gjorde det, var varken osedliigt eller opraktiskt».
Den ’anda av cyniskt klassförtryck som här en prominent företrädare
för den tyska »socialismen» gör sig till tolk för, torde överträffa allt
som under den föregående »kapitalistiska perioden» även den mest
hänsynslösa representant för kapitaliintressen hade vågat yttra.
Boken Vimlar av sakliga felaktigheter, groteska förvrängningar och
uppenbara banaliteter. Outhärlli.gt är det konfusa samröret mellan
pseudo-rasbiologiska och mystisk-ideologiska föreställningar med
konkreta ekonomiska problem. Den gör ett beklämmande intryck av de
mäns andliga halt och sociala inriktning, som stå i spetsen för det
tyska folket. Tdf.
Alten Vannérus: Den bästa staten. Bonniers 1935. Kr. 5:50.
Statens ändamål kan, säger Vannérus, icke bestå i annat än »att
väl-färdsintresisen av högre och lägre slag hos det folk, v|ilket utgör
statens levande innehåll, tillgodoses och främjas», och vidare framhålles
enkelt och träffande följande: »Den stat som regeras av den bästa
möjliga regeringen är den under förhandenvarande förhållanden bästa
möjliga staten, i varje fall i regeringsihänseende.» Det låter ju trivialt:
å andra sidan måsite erkännas, att uppsatserna om demokrati,
parlamentarism och diktatur innehåller åtskilligt beaktansvärt och värdefullt.
Men mycket skevt ooh missvisande därjämte. Redogörelserna för dikta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
