Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532
In- och utrikes
av grundlagen även i de frågor, som vänta på sitt avgörande, kommer
att gå i den riktningen, att fattade beslut om social lagstiftning bli
förklarade för grundlagsstridiga, lär det väl icke finnas någon annan
möjlighet, än att försök måste göras att få grundlagen ändrad. För
detta kräves två tredjedels majoritet i båda husen samt
godkännande av tre fjärdedelar av staterna. Nödigt flertal i kongressen bör
finnas och efter valutgången att döma även i staterna.
Grundlagsfrågan har dock icke varit aktuell i valpropagandan, därtill är det
ett alltför brännbart ämne, men nöden får antagligen ingen lag.
Ettdera måste inträffa: antingen att reformarbetet bromsas upp
eller att grundlagen ändras. Det sista förefaller vara det naturliga.
Grundlagen kom till för 150 år sedan och skrevs för ett samhälle
av belt annan struktur än det nuvarande.
Huruvida valutgången kan komma att få någon inverkan på den
amerikanska utrikespolitiken är än mera ovisst. Om Roosevelt följde
sina egna innersta intentioner, är det sannolikt, att världen i övrigt
i långt större utsträckning kunde räkna på Amerikas samarbete och
medverkan, men den amerikanska allmänna opinionen, åtminstone
sådan den kommer till synes i pressen, synes föga böjd för att bryta
isoleringen. Det kan beklagas men knappast mera. Måhända kan
den stora segern dock även härvidlag medföra viss uppmjukning av
den förda politiken. I varje fall torde man icke behöva riskera, att
den inaugurerade något friare handelspolitiken skall övergivas, men
om de ekonomiska förbindelserna vidgas, bör det vara ganska
ofrånkomligt, att också övriga förbindelser stärkas.
DET ÄR ANNARS RÄTT FÖRSTÅELIGT, om somliga stater
finna det mindre lockande att beblanda sig med Europa, sådant läget
där nu är. Man kan också förstå, att Belgien genom monarken
deklarerat sin avsikt att iakttaga neutralitet, vilket innebär, att landet
lämnar sin ställning som allierad till ententemakterna. I händelse av
väpnad konflikt mellan Tyskland och Frankrike eller England ligger
Belgien nu som förut illa utsatt. Är landet allierat med endera
parten, kan det knappast undgås, att det blir utsatt för anfall. Om
deklarerad neutralitet stort hjälper är en annan fråga. Det hjälpte
inte alis 1914 och tysk ordhållighet kan ju i varje fall icke sägas ha
blivit större sedan dess.
Någon reell grund för antagandet, att Belgien även ämnar uppsäga
sina förpliktelser gentemot N. F. synes icke föreligga. Då sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
