Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Lindquist, Sven G.: Krisproblemet i socialistisk teori. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
Sven G. Lindquist
utom arbetet) produktionsfaktorernas oumbärlighet och verkliga
betydelse för ali samhällsekonomi".1 med andra ord ett konstaterande
av kapitalräntans rättfärdighet i den Cassel-Böhm-Bawerkska andan.
Med utgångspunkt från Möllers ord i en uppsats i Tiden 1918, där
denne hävdade produktionsökningen som en socialistisk centraltes,
säger Lindström att det "är precis detsamma som att säga: spara,
öka kapitalbildningen!", vilket "numera varje förnuftig människa
vet". För Lindström och hans efterföljares nationalekonomiska
teo-retiserande existerade inte ens det problem, som stått i förgrunden
under den sista krisen, nämligen skillnaden mellan penningsparande
och verklig kapitalbildning, Tugan-Baranowskys gamla idé om det
fenomen, som Gustav Möller vid senaste partikongressen kallade
penningkapitalets strejk. Man hånlog överlägset åt marxisternas
bok-stavstro och svalde vilka otillständiga marxtolkningar som helst av
kapitalismens apologeter.2
"Vill man använda ett mera ekonomiskt betraktelsesätt, måste man
ovillkorligen erkänna åtminstone möjligheten av att t. ex. knappheten på
produktionsfaktorerna är en väsentlig orsak till de lyten (som enligt partiprogrammet
vidhäfta det kapitalistiska samhället), en orsak som icke skulle försvinna,
om man i denna stund finge det privatkapitalistiska produktionssättet ersatt
med någon annan ordning."3
Nu avstyrktes ju Rickard Lindströms nya ekonomiska program
utan vidare på 1928 års partikongress, men samma eller liknande
uppfattningar gjorde sig breda ända fram till 1932 — när krisen
på allvar bröt in i vårt land.
Det underliga med Fredrikssons bedömande av krisproblemets
behandling i den tidigare socialistiska teorin, är att han därvid upptager
endast Marx, och hur! Han citerar efter Max Beers lilla —
ytterligt populärt hållna och delvis felaktiga — framställning av "Karl
Marx, hans liv och lära", nämligen det stycke på sid. 144—45, där
Beer låter Marx framstå som en underkonsumtionsteorins specielle
banbrytare. Vilket i fortsättningen blir ämnet för denna artikel. Det
är beklämmande att se hur Fredriksson inte bara låter sig vara
tillfreds med Beer i st. f. Marx, han upprepar emot den senare också
1 Tidén 1928, sid. 156.
2 Tiden 1928, sid. 133 o. ff., där professor Heckscher upprepar några av
de mest affektiva borgerliga dumheter, som producerats mot Marx.
3 Tiden 1928, sid. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
