Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Lindquist, Sven G.: Krisproblemet i socialistisk teori. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
Sven G. Lindquist
djupare grundläggning därigenom att man säger, att arbetarklassen erhåller
för ringa del av sin egen produkt och att därmed det onda bleve avhjälpt, så
snart den får en större andel därav och dess arbetslön följaktligen växer, så är
blott att anmärka, att kriserna var gång just förberedas genom en period, vari
arbetslönen allmänt stiger och arbetarklassen realiter erhåller större andel i
den för konsumtion bestämda delen av den årliga produkten. Denna period
måste — från dessa riddares av det sunda och "enkla"(!) människoförnuftets
synpunkt — tvärtom avlägsna krisen. Det synes alltså, att den kapitalistiska
produktionen innesluter betingelser som äro oberoende av den goda eller dåliga
viljan, som blott momentant tillåta denna relativa prosperitet för
arbetarklassen och det alltid blott såsom krisens stormfågel."
I en fotnot anmärker Engels helt torrt: "Ad notain för eventuella
anhängare av Rodbertus’ kristeori", som just var
underkonsumtionsteorin !
Jämför nu vad Fredriksson säger i Frihet nummer 1 för i år:
"Socialismens talesmän hävdar den meningen, att det kapitalistiska systemet
hindrar den totala konsumtionen att stiga i takt med produktionsmedlens
stigande förmåga att frambringa varor. Det går till en viss tid att förvandla
ett växande överskott av produktionsresultat i produktionsmedel, i fabriker
och maskiner och förbättrad organisation av det mänskliga arbetet. Men då
den samlade massan av konsumenter inte kan öka sin förbrukning i samma takt
som ökade varumängder kan framställas — emedan de flesta konsumenter
inte kan öka sina inkomster hastigt nog — så inträder en spänning som, då
den drivits till en viss punkt, leder till bristning och kris."
Detta låter onekligen annorlunda än Rickard Lindströms sparteori.
Man skulle väl kunna säga, att den så ofta begravna mervärdeteorin
återigen dykt upp: Fredriksson konstaterar kallblodigt att de flesta
konsumenternas inkomst måst ökas, d. v. s. att dessa under nuvarande
förhållanden icke få så stor del av arbetsprodukten, som ekonomiskt
är nödvändigt. Men mervärdeläran må vila. Fredrikssons, från
riktiga iakttagelser utgående resonnemang, har två grundfel: 1 :o)
tron, att där i en kris skulle föreligga absolut taget för mycket
produktionsmedel ; 2 :o) att konsumenternas underkonsumtion är primär.
Jag har i citatet kursiverat "den totala konsumtionen". Ty
kapitalets "totalprocess omsluter likaväl den produktiva konsumtionen (den
omedelbara produktionsprocessen) vid sidan av de
formförvandlingar (materiellt betraktat utbyten), vilka förmedla densamma, som
den individuella konsumtionen jämte de denna förmedlande
formförvandlingarna eller utbytena".1
1 Sv. Kapitalet 11:311. Jfr 11:344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
