Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580
In- och utrikes
Hennes ställning må vara än så uteslutande dekorativ — en viss roll
har det ändock vem som bekläder denna post. Engelsk rätt medger
emellertid icke s. k. morganatiskt äktenskap, d. v. s. ett äktenskap,
som väl skulle göra henne till hans hustru men icke samtidigt medföra
att hon erhölle drottnings rang. För att möjliggöra ett dylikt
äktenskap måste ny lag stiftas och då icke endast i själva England utan
också i dominions, i Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och
Irländska fristaten. Kung Edvard begärde sin ministärs råd i fråga
om dylik lagstiftning och fick till svar, att den icke var beredd att
lägga fram ett lagförslag av önskat innehåll.
Därmed var saken egentligen klar. Han hade att välja mellan att
avstå från sin kärlek eller från tronen. Han valde det senare. Om
han velat söka driva sin vilja igenom mot ministären, hade han måst
söka nya rådgivare, i första hand genom hänvändelse till
oppositionens ledare Attlee. Arbetarpartiet gjorde det dock klart, att det icke
var berett att ta någon valstrid på ett morganatiskt äktenskap och
gjorde utan tvivel rätt. Utsikterna att då få en parlamentarisk
ministär voro försvinnande små. Abdikationen var ofrånkomlig, om han
ville hålla fast vid sin kärlek.
Kung Edvard har varit populär. Vilka egenskaper han kunde ha
som regent har han knappast haft tillfälle att visa. Det är kanske
hädiskt tal, men det synes icke särdeles mycket betyda i den engelska
monarkin hurudan kungens person är. Det går ändå. Ett skifte på
posten medför inga utåt mera märkbara konsekvenser och det må
väl sägas vara ett gott tecken, att det egentligen endast var de
engelska fascisterna och med dem likasinnade som trodde sig kunna fiska
i grumligt vatten.
FRANSK POLITIK har upprörts av en annan åtminstone delvis
personlig angelägenhet. Efter att under veckor och månader ha varit
utsatt för ideligt förtal och bakdanteri begick inrikesminister
Sa-lengro självmord i mitten på november. Han beskylldes av de
fascistiska ligornas pressalster för att under kriget ha deserterat.
Påståendet gendrevs så effektivt som gärna var möjligt. En officiell
kommission med generalstabschefen i spetsen förklarade, att intet
talade för att beskyllningarna kunde vara sanna, men det inverkade
föga på ligornas kampanj. Förtalet bröt ner Salengro närstående
personer och till slut honom själv.
Men därmed var också måttet rågat. Långt utanför folkfronten
reagerade man och det på ett sätt, som fascisterna icke anat. Politiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
