Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Kinberg, Olof: Kriminalpsykologi och kriminalpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sådana farliga samhällsparasiter, endast därför att läkekonsten
står på en så hög nivå, att även mycket svåra kroppsliga skador i en
mängd fall kan framgångsrikt behandlas, skall bli föremål för
sådana efemära straffrättsliga åtgärder, att de själva måste få den
uppfattningen att deras våldsdåd är rena bagateller?
Det finns en annan kategori fall där den kriminalpsykologiska
aspekten också är av stor betydelse, nämligen de som undergår straff
för brott och för vilka benådning eller villkorlig frigivning
ifrågasättes. Om det är av största betydelse att samhällets
kriminalpolitiska organ vet vilka de personer är mot vilka de besluter vidtaga
vissa åtgärder, så är det inte mindre viktigt att de väl känner de
brottslingar som de besluter att befria från vidare kriminalpolitiska
åtgärder. Att en underlåtenhet att företaga en noggrann
kriminalpsykologisk utredning innan ett dylikt beslut fattas kan medföra
beklagliga konsekvenser framgår av följande fall.
IV. Karl Otto är en 54-årig man från ett norrländskt landskap. Hans
mor är finska. År 1924 dömdes han till 10 års straffarbete för incest.
Någon undersökning av hans sinnesbeskaffenhet företogs inte.
Rörande hans familj vet man att fadern var alkoholmissbrukare samt
att två av hans åtta syskon var imbecilla, en av dessa därjämte stum.
Han gifte sig tämligen ung och hade med hustrun nio barn. Av dessa
är den äldsta, den dotter med vilken han begick incest, intellektuellt
undermålig, trög, sluten och lögnaktig. Han har med henne en son.
Han började tidigt missbruka sprit. Äktenskapet betecknas såsom
"lyckligt" och hustrun synes ha utövat ett gott inflytande på honom.
Han var nämligen de sex sista åren av äktenskapet absolutist. Han
har alltid varit arbetsam och sparsam och därför lyckats tämligen
väl sörja för familjens materiella behov. Någon tid efter hustruns
död (1918) började han åter supa och redan 1919 inledde han
incestuöst förhållande till äldsta dottern. Detta fortfor under lång tid och
upptäcktes först genom dotterns grossess.
Under strafftiden var han vid strålande lynne, flitig, villig och
sparsam (hade skrapat ihop 1,700 kr. då han frigavs). Han
betecknas vidare vara "godsint", "vek till sinnes". Medan direktören vid
det jordbruksfängelse där han avtjänade en stor del av strafftiden
år 1930 ansåg att en "sinnesändring väl inträtt hos honom, men inte
fått djupa rötter" och år 1931 fann honom "icke visa mycket av
eftertankens allvar", ansågs han däremot år 1932 ha "vunnit i stadga
och allvar" och befanns slutligen, i april 1933, ha erhållit "tillräcklig
varning genom strafftiden, så att man kunde hysa förhoppning om
hans framtida välförhållande". I maj 1933 blev han med stöd av
dessa vitsord benådad. Omedelbart efter benådningen kom han till
ett av Frälsningsarméns hem där man emellertid fick en mindre ljus
syn på honom. Han uppfattades här såsom en underlig natur med ett
oberäkneligt och obehärskat lynne, öppenhjärtig och skrävlande, men
inställsam och opålitlig, ytterst envis och hämndlysten, men stundom
"ömsint och gråtande".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
