Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Olsson, Olof: Kulturoffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturoffer 13
Detta betyder att den fjärde tabellens siffror ligga gömda bland
siffrorna i tab. 2. Det samlade antalet helpensioner utgjorde under
tioårsperioden 1,662, d. v. s. 84,2 % av samtliga; 156 av dessa eller
i det närmaste 8 % voro förtidspensioner. Bland de 314 avkortade
pensionerna ingingo likaledes 137 som förtidspensioner.
2.
Genom en serie undersökningar, som sträcka sig allt ifrån
1910-talets början, är det numera uppenbart, att av alla de sjukdomar,
som i förtid bryta ned oss nordbor, äro de reumatiska — och särskilt
då den kroniska ledgångsreumatismen — de vanligaste; denna senare
går t. o. m. före lungsoten. I siffror betyder detta, att minst ett par
tre tusen människor årligen dömas till mer eller mindre ständig
overksamhet på grund av obotlig ledgångsreumatism. Det kan under
sådana omständigheter tyckas, som skulle de 26 fall av denna
sjukdom, som tab. 3 inregistrerat, inte vara någonting att särskilt fästa sig
vid; det förefaller likväl, som skulle de vara värda att lägga på
minnet därför, att de så gott som alla äro vittnesbörd om det lätta
sinne, med vilket man låter människor förfaras i vårt land.
Jag tager ett exempel:
År 1925 begärde en 49-årig lärarinna vid en mindre folkskola i
Kronobergs län att bli pensionerad; det gick helt enkelt inte längre.
Alla hennes kropps ledgångar voro angripna av reumatism.
Hand-och fotlederna och fotens småleder voro deformerade och
fingerlederna så angripna, att fingrarna inte längre gingo att sträcka utan
voro böjda som klor. Hon hade svårt för att gå och kunde heller
inte stå någon längre tid.
När det nu gällde att avgöra, huruvida sjukdomen kunde sägas
ådragen i tjänsten, erinrade sig folkskoleinspektören mycket väl de
svåra förhållanden, under vilka lärarinnan hade arbetat — "särskilt
de ofullständiga och kalla bostäderna’’. År 1906 hade hennes bostad
blivit tillbyggd med ett rum och kök, och det rum, som hon förut
innehaft, kom inte vidare till någon användning, säger
folkskoleinspektören, "då det var oanvändbart till bostadsrum. Tillbyggnaden",
fortsätter han, "var emellertid illa anordnad och illa byggd samt
därför kall och dragig. Vid blåst hände det, att tavlor, som lärarinnan
hade på väggen i rummet, föllo ned, då vinden trängde in genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
