Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Gårdlund, Torsten: Befolkningsfrågan i dagens politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befolkningsfrågan i dagens politik 33
arbete i högst två år. Med anledning av att preventivlagen av 1918 års
sakkunniga i frågan om könssjukdomamas bekämpande ansågs försvåra det lojala
upplysningsarbetet, har vid ett antal riksdagar mellan 1922—1933 från
socialdemokratiskt och frisinnat håll riktats en mycket stark kritik mot denna lag,
varvid man bl. a. gjort gällande, att lagen försvårade lojalt upplysningsarbete
i sexualfrågor under medverkan av läkarkåren. År 1926 gjorde lagrådet
gällande, att en lojal upplysning om de smittosamma könssjukdomarna icke
kunde anses förbjuden enligt preventivlagen. Vid senare försök att avskaffa
eller reformera preventivlagen upprepade första lagutskottet varje gång detta
uttalande. Detta oskuldsfulla påstående, att lagen ej hindrade lojal
upplysning, återupprepas i december 1936 av Hälsingborgs-Posten i en ledare om
befolkningskommissionens förslag. Vad lagen i själva verket uträttat genom
sin lamslående inverkan på lojal upplysning har emellertid med all tydlighet
framgått av medicinalstyrelsens yttrande och skrivelser. Som ett exempel kan
anföras, att i det flygblad, som jämlikt 8 § av könslagen av läkare skall
överlämnas till könssjuka, medicinalstyrelsen på grund av stadganden i
preventivlagen icke kunnat införa råd och anvisningar rörande det enda verksamma
medlet mot smittosamma könssjukdomar, nämligen kondomen.
Är 1933 yttrade så professor Israel Holmgren i en motion, att i grund och
botten borde man icke vända sig mot preventivlagen, därför att den
försvårade det lojala arbetet mot de smittosamma sjukdomarna utan därför att den
verkade emot den relativt utbredda och legitima begränsningen av barnantalet,
som förekommer inom och utom äktenskapet. Professor Holmgrens motion
var saklig och rationell; den meddelade fakta om ting, som blott i den
offentliga debatten voro okända. Över denna motion anförde första lagutskottet
följande klassiska yttrande:
"Såsom utskottet år 1930 anfört, kan utskottet icke finna, att
preventivlagens bestämmelser lägga hinder i vägen för en lojal
upplysningsverksamhet uti hithörande ämnen (betr. upplysning om smittosamma
könssjukdomar, förf. anmärkn.). Vid sådant förhållande saknar
utskottet anledning bemöta vissa i herr Holmgrens motion framförda
synpunkter angående önskvärdheten av preventivmedels användning till
undvikande av barnalstring."
Även denna gång förföll frågan genom första kammarens motstånd. På
grund av initiativ från medicinalstyrelsen och vissa kvinnosammanslutningar
från arbetarrörelsen framlades vid 1934 års riksdag en proposition med
yrkande om revision av preventivlagen. I anknytning till denna proposition
förekom bland annat en motion av herr Pehrsson i Göteborg, att riksdagen ville
besluta, att i preventivlagen måtte införas en bestämmelse om att preventivmedel
endast måtte försäljas på apotek mot läkares recept. I första lagutskottet erhölls
majoritet för avslag av propositionen och motionerna samt för frågans vidare
utredning. Denna 1934 års utredning höll sig i huvudsak på den gamla linjen:
mot preventivlagen framfördes argumentet om könssjukdomarna. De
sakkunniga framlade dessutom ett utkast till lag om preventivmedel, i vilken
försäljning utom apotek skulle kringgärdas av snäva bestämmelser,
tillståndsprövning m. m. samt även att var och en, som önskade lämna anvisning om
preventivmedels användande, måste erhålla tillstånd från polismyndighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
