Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 13 jan. 1937 - Litteratur - Armstrong: Ibn Saud - Gide: Retour de l'U. R. S. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Litteratur
har viljan och kraften, han iakttar noggrant profetens bud och är icke
fal. Han är sträng men rättvis och han visar sig känina grä/nserna för
vad som är möjligt vid varje tillfälle.
Då engelsmännen under kriget sökte dra nytta av araberna är det
icke Ibn Saud de satsade på. Den så mycket omtalade överste
Lawrence utförde otvivelaktigt för sitt land ett betydande arbete
i Arabien, men han höll på fel häst. Det var icke den dåvarande
härskaren i Hedjaz och hans ättlingar, såsom Lawrence trodde, vilken skulle
bli arabernas ledare utan den då mera okände men kraftfullare Ibn Saud.
Det var Lawrence^s stora missta;g, men det bör å andra sidan också sägas,
att Ibn Saud förstått att sämja med det engelska imperiet var en
nödvändig förutsättning för en framgångsrik konsolidering av det större
Arabien.
Boken är emellertid inte bara en skildrin,g av Ibn Sauds liv. Då skulle
den blivit mest en äventyrsroman. Den är också en framställning av
den arabiska historien under dessa sista omvälvande deceninier,
omvälvande icke bara för araberna utan också för så mån,ga andra folk. Det
gäller icke minst om de kapitel, som i den svenska upplagan tillagts
av Langlet. Personen Ibn Saud kommer, och det väl av naturliga skäl,
starkare till synes i den ursprungliga delen av boken, ty Armstroing har
besökt Arabien och varit Ibn Sauds gäst, medan Langlet torde ha måst
hålla sig till tryckta källor. Det förringar emellertid icke bokens värde
utan tvärtom, ty händelseförloppet har genom detta tillägg kunnat
följas fram i nutiden.
André Gide: Retour de PU. R. S. S. 125 sid. Gallimard. Paris 1936.
Den franske författaren Gide har varit i Ryssland. Han talade på
Röda torget vid Gorkis begravniing och han har säkert tagits om hand
med omsorg av sina ryska partivänner. Men hans kritiska blick blev
därav icke beslöjad, och det är just detta, som ger värde åt de intryck
han låter läsaren få del av i sin bok.
Gide är individualist som så många fransmän. Me;n även den som
tilläventyrs är mera kollektivt inställd, nödgas nog ge honom rätt i
de kritiska anmärkningar mot den ryska personliga ofriheten ha>n
framför. Då man sedan velat göra boken till en slutuppgörelse med
kommunismen, synes man emellertid dra för långt gående slutsatser. Gide
som så många andra erkänner det ekonomiska uppbyggnadsarbetet men
fördömer en hel del annat i Sovjet.
Vad man kräver i Ryssland är underkastelsen, konformismen. Alla
som inte förklara sig nöjda anses som »trotskister» och Gide undrar
hur det skulle gå för Lenin själv, om han återvände till sitt land.
Däri ligger egentligen bokens hela kvintessens. Det är tvånget att
tänka och tycka likriktat, som stött Gide för huvudet liksom det stöter
oss alla andra, som i en fri demokrati vant oss att få ha vår egen
mening utan att därför betraktas som mindervärdiga medborgare utan
snarare som bättre sådana. Gide ställer inte frågan men den lyser
igenom: kunna inte materiella framsteg också köpas för dyrt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
