Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Therman, Erik: Den finska arbetarteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FINSKA
ARBETARTEATERN
Av ERIK THERMAN.
Det finska folkets teaterintresse är påfallande starkt. Det är som
om teatern motsvarade ett inre krav hos folkets breda lager. Detta
behov får sin förklaring i det säregna folklynnet.
I allmänhet är det finska folket varmt konstnärligt intresserat.
Vore det inte belastat av inre hämningar, sinneströghet, skygghet och
tyngd skulle det vara ett typiskt konstnärs folk. Finnarnas
känslobetonade läggning gör dem inriktade på skapande andlig
verksamhet. Det bundna och dova men i sin bundna tyngd och dysterhet
samtidigt våldsamma och mäktiga känslolivet söker i konsten sitt
utlopp. Särskilt hos arbetarbefolkningen kommer en stark andlig
hunger till uttryck, kunskapstörst och konstnärsvilja. Man tyckes vilja
med konstens hjälp lyfta sig upp ur det inres alltför starka och
alltför dunkla själssvall; få sinnets rörelse förklarad och uttryckt, och
på så sätt vinna befrielse och klarhet.
Ett än mer påfallande drag än teaterintresset är intresset för
unison sång. Det finska folket är ett sjungande folk. Varje by och
varje skola har sina körer. Där det finnes en förening, där finnes
även en kör. Men för övrigt är man inte beroende av att bilda
körer, så snart ett sällskap är församlat, är den unisona sången icke
långt borta. Det är som om dessa tunga och slutna människor, vilka
ha så långt från känsla till uttryck, i den gemensamma sången skulle
värma sig vid varandra och tillsammans låta den inneboende tunga
längtan och intensiva men bundna känslan välla ut i långsamma,
längtande rytmer. I detta sångbehov och denna dragning till kollektiv
känsloandakt framträder förvisso det lynnesdrag ur vilket folkets
törst efter konstens befriande uttrycksfullhet härrör.
Märkligt är även att det genuint folkliga konstintresset främst
berör de konstarter som både kunna utföras och mottagas kollektivt;
som skänka tillfälle till samupplevelse och kollektiv andakt. Det är
även samspelet och de våldsamma masscenerna som särskilt komma
till sin rätt i den finska skådespelskonsten.
Vi skola här främst hålla oss till den rent folkliga teaterrörelsen,
till arbetarteatrarna, vilka i ordets fulla betydelse äro en det egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
