Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Nilsson, Magnus: Omkring brottets problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Magnus Nilsson
jat kunna skönjas — ungefär som då ett avlägset liggande
bergmassivs konturer träda fram i dagningen.
Ett av resultaten är att man lärt sig inse att förbrytaren är en
produkt av de tvenne faktorerna ogynnsam 7niljö och ärftlig belastning.
Antingen föreligger den ena eller den andra eller båda två av dessa
faktorer — det sista torde vara det vanligaste — där en människa
blir brottsling i verklig mening. I flertalet fall betinga dessa varandra
och blanda sig med varandra så att det är omöjligt att göra någon
exakt uppdelning av ansvaret dem emellan. "Människans blivande
beskaffenhet beror alltså på det biologiska materialets ursprungliga
kvalitet och på de yttre krafter av fysisk, psykologisk och social natur,
vilka komma att inverka på detta material. Några andra ’krafter’
som skulle leda utvecklingen finnes icke", säger professor Kinberg
i sitt synnerligen upplysande och tankeväckande arbete "Aktuella
kriminalitetsproblem", ur vilket flertalet uppgifter i denna artikel äro
hämtade. Detta är kriminalvetenskapens ståndpunkt av i dag. Det är
miljö och anlag som dana individen.
Det har funnits och finns kanske än i dag — villfarelser äro ju
utomordentligt seglivade — välmenande människor som velat härleda
brottsligheten uteslutande ur vidriga yttre omständigheter, främst
fattigdom och okunnighet. Av vad som nyligen sagts framgår att
detta är bara en halv sanning, och en sådan är som bekant ofta
farligare än en ren lögn. Miljöhypotesen motsäges klart och tydligt av
verklighetens vittnesbörd; så t. ex. bli procentuellt sett nästan lika
många straffade ur de välsituerade samhällslagren som ur de övriga.
"Ett faktum är att flertalet människor som komma inför domstol äro
fattiga. Men det sammanhänger med att flertalet människor äro
fattiga. Lika sant är också att flertalet människor som icke komma
inför domstol äro fattiga." Fyra procent av hela befolkningen tillhör
de högre yrkesklasserna, och tre procent av dömda egendoms
förbrytare tillhör deras grupp. (Citatet och uppgiften hämtade ur Kinbergs
senare verk "Varför bli människor brottsliga?".) Tar man då med i
beräkningen att den välsituerade förbrytaren har ojämförligt större
chanser att klara sig — bl. a. därför att inflytelserika släktingar gå
emellan och tysta ner historien för att undvika skandal — inser man
att skillnaden i själva verket är ändå mindre än den där procenten.
Härmed har man självfallet icke velat förneka att fattigdomen
med allt vad den för med sig av elände och missförhållanden
avsevärt ökar risken i detta avseende. Om den saken kan knappast mer
än en mening råda bland dem som äro i stånd att se objektivt på
problemet. Allting är relativt, således är även människornas
hederlighet relativ — eller i varje fall är de allra flesta människors det —
och blir påfrestningen för hård brista de moraliska fördämningarna,
d. v. s. betänkligheterna vika och brottet begås. Nöden utsätter
individen oupphörligt för sådana påfrestningar. Man kan med fog dra
en parallell mellan hederligheten och den kroppsliga hälsan: en
person med eii skäligen bräcklig hälsa kan leva ett långt liv i full verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
