Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 10 febr. 1937 - Nilsson, Magnus: Omkring brottets problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring brottets problem 109
punkt och innebär vissa risker för att man skall begå misstag.
Dessutom verkar den ytterligt långsamt: resultatet visar sig först efter
generationer. Det är visserligen troligt att den kommer att få en
större betydelse i framtiden, men med detta hopp är man icke hjälpt
i den aktuella situationen.
Mera sympatiskt och, åtminstone från lekmannasynpunkt sett,
mera förhoppningsfullt ter det sig då att man genom rent medicinsk
behandling kunnat inverka på "moralen", d. v, s. på beteendet hos
patienten. Så t. ex. har man (enl. Kinberg m. fl.) medels
hypofys-preparat botat vanetjuvar från deras tjuvaktighet, och vidare har
man med samma metod åstadkommit en påtaglig förbättring hos
lös-drivare och arbetsskygga ungdomar. Likaledes är det ju ganska
vanligt att s. k. vanartiga barn bli som förvandlade i sitt uppträdande
efter det man tagit bort polyper ur deras näsa eller opererat bort
besvärliga halskörtlar. Alltmänt känt är väl också, att man genom
kör-teltransplantation lyckats bota vissa sexualförbrytare — sådana med
felriktad könsdrift — från deras bedrövliga lyte. Straffets fiasko
i detta speciella fall bör vara begripligt för envar: man påverkar icke
hormonavsöndringen genom än så många års fängelsestraff, liksom
man — för att åter citera Berggrav — "icke kämpar mot en syfilistisk
cerebrospinalvätska med andliga vapen".
Ehuru dessa metoder ännu befinna sig på begynnelsestadiet äro
deras resultat i hög grad anmärkningsvärda. De ha visat att man med
rent materiella medel kan påverka individens s. k. moral — d. v. s.
de ha bevisat själslivets absoluta beroende av de fysiska förloppen i
vår kropp. Om detta påstående skulle förefalla dem som älska att
kalla sig för "idealister" som en grov hädelse kunna vi trösta oss
med att varje framsteg — från bruket att använda dragdjur till
åskledaren och decinfektionen — stämplats såsom hädelser och
uppror mot alltets upphovsman. Men de ha segrat ändå — och
accepterats med tacksamhet av nästa generation "idealister"; även
kyrkorna ha i våra dagar åskledare. Förmodligen kommer det att gå
på samma sätt även denna gång: dagens "hädelse" är ofta
morgondagens sanning.
För den som ser nyktert på saken te sig de nya insikterna och
rönen på kriminalvetenskapens fält såsom några av de mest
betydelsefulla av de vinster forskningen gjort på senare tid. De ge oss
äntligen angreppspunkter på en fiende som hittills haft en viss likhet
med Böjgen. Det synes en också som om sagda vetenskap skulle stå
i begrepp att ta ett steg av samma slag som det läkarvetenskapen
tog då den lämnade magin för den empiriska forskningen, och vi ha
all anledning hoppas att resultatet skall bli lika välsignelsebringande
för mänskligheten som den blev i det förra fallet.
Givetvis tages icke ett sådant steg i en handvändning. Det kan ta
årtionden. Varje ny sanning har att besegra massor av auktoriserade
och seglivade villfarelser och helgade fördomar innan den blir
erkänd, och detta torde i särdeles hög grad bli fallet på ifrågavarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
