Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Fredriksson, Karl: Friheten och tryggheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friheten och tryggheten 139
lag tycks numera råda en dyster enighet! — är det antagligt att
socialiseringsidéerna blir på modet igen. Huruvida mera brådstörtade
ingripanden då skall kunna undvikas i ett land med antikapitalistisk
folkmajoritet kommer väl också att bero på i vad mån en i förväg
planerad krisberedskap mäktar hålla nöden borta. Därvid kan man
hoppas, men knappast känna visshet.
Striden mellan kapitalism och socialism kan för vårt lands
vidkommande och med våra nu skönjbara förutsättningar icke gärna väntas
bli ett engångsavgörande. Inte ens den ivrigaste socialdemokrat torde
ha tänkt sig, att en svensk socialisering skulle göra slut på det
självständiga bondejordbruket. Säkert inte heller att alla de otaliga
formerna av enskilda småföretag inom handeln, hantverket eller
småindustrin skulle plockas in som celler i ett centralt
produktionsämbetsverk. Men även i de fall, då socialiseringstanken kretsar kring
storindustrierna, är det för de flesta tämligen oklart vad man därvidlag
skulle vilja socialisera, hur det i praktiken skulle gå till och
framförallt vilka påtagliga fördelar man tror sig därmed kunna vinna.
Bakgrunden till socialiseringsidéema är knappast någon allmän
övertygelse ens hos socialdemokrater att vart och ett företag för sig skulle
genom en socialisering bringas att fungera effektivare än vad som i
genomsnitt sker under privata företagsformer. Tvärtom torde det,
åtminstone hos många praktiskt erfarna, råda starka dubier på den
punkten. Det finns ju vissa möjligheter till jämförelser på de
områden, där arbetarrörelsen själv driver ekonomisk verksamhet. I de
fall där det gått bra hänger det ofta samman med att man givit en
duglig person svängrum och tämligen stor handlingsfrihet (Eller att
en kraftfull person helt enkelt tagit ledningen och fått hållas). Men
där sådan personlig ledning saknats, och där kollektivansvaret fått
urarta till slentrian och initiativlöshet, har det sällan blivit resultat att
skryta med. Man har icke varit blind för detta, och opinionen har
icke varit okänslig. Om det är någon egenskap som uppskattas i den
nuvarande socialdemokratiska ungdomsrörelsen, så är det just det
enskilda initiativet. I det helas tjänst visserligen, men ändock av den
anda som vågar sätta igång någonting, ta chansen att lyckas — och
risken att misslyckas. Och det är nog inte bara ungdomen som ser
saken så. Den svenska arbetarrörelsen skulle knappast stå där den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
