Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 4 mars 1937 - Svanberg, Victor: Dör vår lyrik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Victor Svanberg
Felet är med andra ord inte det, att Medelsvenssons poetiska smak
är efterbliven. Medelsvensson har ingen poetisk smak alls och han
skäms inte för sin poesilöshet. Snarare är han stolt över den. Man
är väl inte sentimental heller. Man är väl saklig för fan.
Saklig vill jag också vara, invänder den moderna poeten. För
saklighetens skull är det ju jag ofifrar rytm och sång. En av den
poetiska saklighetens sakligaste representanter är just Ebbe Linde.
Här är ett prov på vad han kan prestera:
Älskarinna ligger vit,
viftar med vita ben.
Fönsterposten och draperit
lyser i solens sken.
Båtarna tutar utanför,
flaskor skraml?r och lastbil kör.
Världen är öppen hundradefalt . . .
Storfamn åt allt!
Öppnare, sakligare kan en kärleksdikt knappast vara. Författaren
kallar den ’’idyllfanfar"; varför inte lika gärna ’’samlag vid
lastbils-ackompagnemang" ? Nu undras, om en sådan dikt kan ersätta
"Fri-thiofs lycka" eller Frödings "Morgondröm" hos nutidens sakliga
ungdom. Svårligen. En lastbils skrammel kan vara en mycket
stimulerande musik många gånger, men den skall aldrig någonsin kunna
bli ett med rytmen hos unga människokroppar. Att taga en modem
storstads puls för livets egen puls är ett misstag som hämnar sig.
Ebbe Linde har ej undgått hämnden för det misstaget, och ärlig
som han är, erkänner han sitt nederlag t. ex. i dikten "Sorgstaden":
Ser man en stad inifrån
myllras ögonen fulla från alla väderstreck
av vinschar, viadukter, azaleor, portaler,
skölj kannor, demonstrationståg, två rumslägenheter,
ibarnhuskommittéer, kl. 8:15, hattutställning, glass.
i min omedvetna aftonbön till det omedvetna
vill jag inte bedja om energins vinschar, tålmodighetens viadukter, tröstens
azaleor, förströelsen^ glass,
jag vill bedja om daglig spårvagnsbiljett till ett berg varsomhelst, bara utanför,
där jag ser aftonmoln och landskap och staden så liten som den är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
