Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
20. 4. 1937.
F^ÖRSLAGEN om delvis -nya principer för löneregleringar för
ett par stora löntagargrupper har icke mötts med odelad
belåtenhet från gruppernas sida. Likalönsprincipen i fråga om
lärar-löner har stött på energiskt motstånd från lärarna och att
behovsprincipen lagts till grund för provisorisk förbättring av vissa
kategorier statsanställdas löner har ingalunda uppskattats av dem, som
då icke skulle bli delaktiga på samma sätt, som om tilläggen utgått
lika för alla. Det är förståeligt, ty givetvis mottas en lönereglering
med måttlig entusiasm av dem, som tycka sig förbigångna. Det
kan ju emellertid icke i och för sig göra principen oriktig.
Det kan synas strida mot vartannat att i det ena fallet hävda
den lika lönen, men i det andra behovet, och gör det väl också på
ett sätt. Å andra sidan ligger det väl heller ingenting orimligt i
att införa lika lön för män och kvinnor, som utföra samma arbete,
men att samtidigt inom båda kategorierna låta behovet spela in. Att
det stöter på vissa svårigheter att rätt avväga både den lika lönen
och fastställa behovet behöver man därför inte förbise. Det är
inte alla gånger så säkert, att prestationen verkligen är densamma
och kanske framför allt inte, att prestationen anses vara lika. Det
är möjligt, att i vissa fall det utförda arbetet uppskattas olika, så
att t. ex. de som ha att anställa i en viss befattning föredra en
kvinna framför en man eller tvärtom. I fråga om behovslön kan
detta väl anses säkert. Om familjeförsörjaren skall ha mera betalt
än den, som endast har sig själv att dra försorg om, ligger det i
arbetsgivarens intresse att i första hand anställa ensamstående. Att
inom det enskilda näringslivet komma fram till något annat lärer
näppeligen låta sig göra, och bestäms något annat för statens
vidkommande, löper man risk att där få samlade familjeförsörjarna
och att alltså få ett högre lönekonto.
Det innebär väl icke att problemet är olösligt, men den väg man
då måste gå är att genom sociala åtgärder öka familjeförsörjarens
inkomst. När detta i praktiken kan göras, ja det avhänger väl ock
av samhällets ekonomiska läge. Det ligger nog något i vad ryssarna
deklarera, att så länge tillgångarna äro knappa man måste nöja sig
med att betala efter prestation, men att målet bör vara att nå fram
12 Tiden N:r 4. 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
