Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 20 april 1937 - Lindqulst, Sven G.: Köpkraft och krisberedskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpkraft och krisberedskap 209
köpkraftsteorin, som refereras i Uhléns bok, gå ut ifrån antagandet,
att den totala köpkraften verkligen användes,^ och då kan det synas
likgiltigt vem som använder den, ty allting blir ändå köpt.^
(Kapitalisten kan visserligen inte konsumera hela sin del direkt, men de
arbetare som producera realkapitalet representera denna efterfrågan.)
Men i en kris användes en för ringa del av köpkraften, kapitalisterna
strejka.^ Det var här krispolitiken satte in: när inte kapitalisterna
använda sina pengar, så ge vi dem i en eller annan form åt de
arbetslösa. Och så skedde ju faktiskt.
Här är det enligt min åsikt som den lönepolitiska utvecklingen
måste ses i samband med andra faktorer av fundamentalt annan art.
Löneförskjutningar innebära förändringar i förhållandet mellan
kapitalets och arbetets andel i produktionsresultatet i ett visst ögonblick.
Men de innebära icke i och för sig några strukturella förändringar.
De ge incitament härtill men äro icke eo ipso av dynamisk karaktär.
Kristeorin måste därför söka sig tillbaka till själva
produktionsprocessen och ur dennas egen dynamik finna förklaringen.
En kapitalistisk produktion arbetar under förutsättande icke bara
av aktuell vinst utan av en vinsternas kumulation. För varje
produktionsomslag insättes en del av vinsten för ny eller vidgat produktion.
Men det är uppenbart att — den stegrade tekniska effektiviteten
inräknad — detta i längden måste leda till krasch och avvärdering av
kapital, alldeles oavsett prisfluktuationer, konkurrens o. dyl. Det
bästa beviset ger ett matematiskt exempel, däri antages alla för ett
kapitalistiskt system mest gynnsamma betingelser: tillgång till
arbetskraft, konstanta löner, total avsättning etc. Om då det hela ändå
inom loppet av några år bryter samman, icke på grund av några
tillfälliga rubbningar utan på grund av inre nödvändighet, så är det
1 Wigforss, Den ekonomiska krisen, sid 55: "Att all inkomst alltid måste
komma till användning är ... ett tvivelaktigt antagande, hur länge man än i
ekonomiska diskussioner betraktat det isom självklart." — Sparande är icke
identiskt med köp av kapitalvaror.
2 Här skall icke behandas de teorier, vilka som krisens förnämsta orsak
ange disproportionalitet mellan produktionens båda sfärer. Självklart kan ur
en sådan bristande överensstämmelse incitament till en kris utgå, men de
föreliggande resonemangen bygga ju på antagandet av en allmän överproduktion.
3 Wigforss, a. a. sid. 66. "Vilja kapitalägarna varken använda den
inflytande köpkraften till kapitalanläggningar eller till konsumtion, uppstår kris
genom minsikningen av den faktiskt utnyttjade köpkraften. Konsumtionsvarorna
falla i pris och därav följer tendens till ytterligare produktionsbegränsning och
arbetslöshet."
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
