- Project Runeberg -  Tiden / Tjugonionde årgången. 1937 /
228

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - In- och utrikes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228 In- och utrikes

kan nog ifrågasätta, om icke riksbanken under den gångna tiden
borde ha skaffat sig ett förråd av statspapper, som nu kunnat säljas
på öppna marknaden, d. v. s. att man finansierat en del av
lågkonjunkturens utgifter med sedelutgivning på en omväg. Dessa papper
hade nu kunnat försäljas. Men man kan också skapa tillgången på
sådana papper nu och sälja dem. I den mån så skuille ske, bör detta
leda till att tillgången på betalningsmedel minskas och att en viss
återhållande verkan kommer till synes på priserna. Man kan också
sterilisera en del av betalningsmedlen genom att ålägga bankerna att hålla
en viss reserv, som icke får utlånas. Båda möjligheterna ha nu ställts
till riksbankens förfogande. Affärsbankerna kunna åläggas att hålla
en vis!s kvotdel inneatående, vilket visserligen kan komma att verka
något ojämnt, ifall åitgärden skulle behöva tillgripas, eftersom
somliga banker ej ha något överflöd och därför förmodligen tvingades
att låna reserven hos de banker, som besitta det största överflödet,
d. v. s. framför allt de stora bankerna, som då skulle få en möjlighet
att få en viss ränta, medan de mindre i stället finge ränteutgifter.
Och befogenhet har givits riksgäldskontoret, som handhar den
statliga upplåningen och utsläppandet av statsobligationer av olika slag,
att ställa sådana papper till riksbankens förfogande för eventuell
försäljning på marknaden.

Man måste emellertid då också se till att om vår handelsbalans
eller rättare betalningsbalans i fortsättningen skulle förbli positiv och
valutor ’och guld försäljas till riksbanken, ej dessa nya betalningsmedel
söka sig ut på marknaden. Man imåste därför eventuellt fortsätta
med ökad försäljning av statspapper eller ökning av kassareserverna.

Om centralbanken på dessa vägar fått kontroH över
penningmarknaden, en kontroll som den nu saknar, kan diskontot komma till
användning. Höjes räntan, leder det till minskad lust att lagra varor,
eftersom lagerhållningen drar kostnader, som stiga med räntan. Nya
investeringar bli ej fullt så lockande som vid lägre räntefot.
Produktionskostnaderna visa någon tendens att stiga och expansionslusten
bör bli något mindre. Men en högre ränta kan också verka lockande
på utländskt kapital och kvarhålla inhemskt kapital, som möjligen
skulle sökt sig till utlandet. Det leder snarast till motsatt resultat än
som avsetts, men vid fri myntfot torde riskerna för en sådan följd
vara mindre framträdande än vid guldmyntfot, eftersom
växelkurserna vid fri myntfot spela större roll. Särskilt anser man, att en
högre räntefot skulle öva inverkan på spekulativ lagerhållning och
det synes vara riktigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:39:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1937/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free