Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Wangson, Otto R.: Bötesstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖTESSTRAFFET
Av OTTO R. WANGSON.
Vårt allmänna straffsystem rymmer, som bekant, tre olika slags
straff: straffarbete, fängelse och böter, av vilka böter inte bara är
det lindrigaste utan också det ojämförligt mest använda: i
betydligt mer än nio tiondelar av alla fall då någon dömes till straff är
detta böter. Och jag vågar gå ett steg längre och påstå, att väl
knappast någon normal, till mogen ålder kommen mediborgare i vårt land
ic^ke någon gång i sitt liv tangerat åtminstone en eller annan
ordningsföreskrift, så att det kunde ha renderat lite böter, om oturen
varit framme. Bötesstraffet har följaktligen en utomordentligt allmän
räckvidd, och det kan inte vara likgiltigt hur lagstiftaren utformar
det — särskilt med hänsyn därtill, att det kan förvandlas till ett helt
annat och vida strängare straff, om böterna inte betalas, nämligen
fängelse.
Det är framför allt på den sista punkten som kritiken sedan länge
satt in, på senare tid med mycken skärpa, och det är också på denna
punkt, som den vid årets riksdag beslutade stora bötesreformen
åvägabringat en nyordning, som måste betecknas som epokgörande
på området.
Att böter är ett straff är redan sagt; med de övriga straffen har
det givetvis det allmänna grundsyftet gemensamt: först och främst
att verka moral- och normbildande genom att inför den allmänna
opinionen stämpla de enligt lag eller förordningar otillåtna
handlingarna såsom förkastliga; genom straffdomen uttalar samhället sitt
mer eller mindre bestämda ogillande av den företagna otillåtna
handlingen, och för att hos den handlande och den stora allmänheten
inskärpa detta ("enom till straff och androm till varnagel") tillfogas
den överträdande ett visst mått av lidande. Detta ligger hos
frihetsstraffen (straffarbete och fängelse) i frihetsberövandet, hos
bötesstraffet i en förmögenhets förlust, som ju för de allra flesta kännes
ganska smärtsamt . . .
Intill senaste tid, till väsentlig del ända till nu, har
klasskaraktären i bötesstraffet framträtt med en cynisk öppenhet. Detta i två
avseenden. Ännu 1931 utmättes böterna helt efter brottets
beskaffenhet utan hänsyn till den s. k. brottslingens förmögenhetsställning.
En miljonär och en medellös som begått en och samma förseelse
dömdes följaktligen att böta samma belopp — det kallades "likhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
