Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Wangson, Otto R.: Bötesstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bötesstraffet 235
Om böterna inte godvilligt betalats, har samhället i första hand
tillgripit tvångsmedlet utmätning; har den sakfällde därvid saknat
tillgång till böternas fulla gäldande, ha böterna förvandlats till
fängelse efter en viss taxa — så och så många dagar för så och så många
dagsböter eller tiotal kronor.
Den medellöse har sålunda fått sitt bötesstraff förvandlat till ett helt
annat straff, fängelse; han har fått plikta med förlusten av sin frihet,
där den bemedlade sluppit undan med en relativt begränsad
förmögenhetsförlust.
Är detta rätt ooh rimligt? I förstone är man säkert benägen att
svara ett indignerat nej, och det svaret står sig väl också vid ett
närmare övervägande. Men frågan är inte fullt så enkel som den i första
taget ter sig. Till att börja med kan man nog lugnt lämna ur
räkningen en grupp icke-betalare: de som kunna men inte vilja eller bry
sig om att betala. Om dessa kan man nog tvärtom säga, att de
genom sin tredska att underkasta sig samhällsmaktens domslut visat
en extra asocial sinnesriktning eller ett trots, som förvärrar deras
sak och som i varje fall befriar samhället från att beträffande dem
ådagalägga någon hjärtnupenhet. De böra under inga förhållanden
kunna göra anspråk på att slippa ifrån all näpst.
Helt annorlunda ligger saken till för dem, som vilja göra rätt för
sig i detta liksom i andra livets förhållanden men som inte kunna
det på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt. I dessa fall
måste det te sig grovt stötande för rättsuppfattningen att det
lindrigare förmögenhetsstraffet skärpes till frihetsstraff på grund av
omständigheter, över vilka vederbörande inte själva råda: anledningen
till frihetsstraffets avtjänande är ju inte det begångna brottets
beskaffenhet — vilken varit så lindrig, att domstolen ansett endast böter
böra ifrågakomma — utan bara det faktum att vederbörande syndare
på grund av medellöshet är ur stånd att betala böterna. Den
angelägnaste uppgiften för en bötesreform måste därför vara att så långt
möjligt, d. v. s. helst fullständigt, skydda denna i stort sett
skötsamma och lojala kategori bötfällda mot att inspärras i fängelse allenast
på grund av sin medellöshet.
Innan jag emellertid redogör för hur man vid årets riksdag löst
detta vitala problem, skall jag förutskicka några allmänna synpunkter
och fakta, som ställa den beslutade bötesreformen in i ett något
vidare kriminalpolitiskt sammanhang.
Kritiken mot bötesstraffet i dess nuvarande konstruktion har näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
