Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 20 maj 1937 - Malles, Paul: De nationella minoriteternas problem i Centraleuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NATIONELLLA
MINORITETERNAS PROBLEM I
CENTRALEUROPA
Av PAUL MALLÉS.
Det finns många svåra problem i efterkrigseuropa. Men det finns
säkert inte många, som äro så invecklade till sin natur och så
beslöjade av agitatoriska fraser som de nationella minoriteternas problem i
Centraleuropa. Man kan ganska ofta få höra, att minoritetsproblemet
i Centeraleuropa är en följd av Versaillesherrarnas maktlust och
fredsfördragens tyranni. Man kan också få höra, att det före kriget
icke fanns några minoritetsproblem i Centraleuropa. Det är sant.
Kanske fanns det icke några minoritetsproblem, men desto större
nationalitetsproblem. Vi få inte glömma, att världskrigets utlösande
orsak var sydslavernas nationella revolution. Och man får heller
inte glömma, att genom hela det nittonde århundradet löper en serie
nationella revolutioner i sydöst. Först mot turkarnas makt på
Balkan och delvis samtidigt och delvis senare mot Österrike-Ungerns
makt över de slaviska nationerna i Central- och Sydeuropa.
Världskrigets resultat får icke endast ses i Frankrikes återerövring
av Elsass-Lothringen, i Storbritanniens utvidgade imperium i Asien
och Afrika, inte endast i Amerikas uppstigande till världens största
stormakt. Man måste också se, att världskriget avslutade en epok
då en rad europeiska nationer uppvaknade till eget nationellt och
politiskt liv, en epok som började med franska revolutionens segertåg
över Europa och som slutade med skapandet av fyra nya stater med
80 miljoner människor.
Men i dessa nya stater leva inte endast de revolutionära nationerna
ensamma, de innehålla också ett icke obetydligt antal nationella
minoriteter. Delvis tillhöra de de nya nationerna själva, i den mån dessa
nya stater gränsa till varandra. Tjeckoslovakien har en polsk
minoritet, Rumänien en serbisk, Jugoslavien en rumänsk. Men i allmänhet
äro dessa minoriteter obetydliga. Däremot finnas stora nationella
minoriteter i Centraleuropa, som tillhöra de gamla härskande
nationerna i Donauområdet: tyskar och magyarer. Därigenom blir de
nationella minoriteternas problem i Centraleuropa och särskilt i
Donauområdet ett tyskt och magyariskt nationalproblem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
