Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 323
OM VI KUNNA hålla oss borta från den kapplöpning, som
pågår mellan länderna i fråga om att förslösa resurserna på rustningar,
är det väl icke alldeles osannolikt, att vår standard också absolut kan
komma att ligga fullt i jämnhöjd med deras, som ha det bäst. Det
kan icke bortförklaras, att de nuvarande rustningarna på ett
fruktansvärt sätt måste tynga de folk, som ifnivilligt eller nödtvunget
givit sig in på kapprustningens väg, det vill säga det är oriktigt att
tala om att folken frivilligt deltaga men väl deras ledare. Det är
en tung börda för både England och Frankrike, som dock betraktas
som rika länder, och måste vara ännu tyngre för de fattigare
Tyskland och Italien. Det är inte underligt, om diktatorerna där finna
sig böra isöka användning för denna arsenal, som de skaffat sig, och
att deras uppträdande därför blivit allt mera aggressivt. Anledning
ger Spanien i riklig mån. Det står otvivelaktigt en hel del att vinna
där för den, som vill motverka det brittiska imperiet och ligga nära
dess sårbara förbindelseleder. Om England är ett av fredens
starkaste värn, bör det hgga i krigsdyrkarnas intresse, att söka försvaga
just detta värn. Men det har gått långsamt för rebellerna.
Framstegen ha varit små och ofta inga alls. Allt mera hjälp har behövts
av tyska och italienska "frivilliga". För sådan hjälp har givetvis
kontrollen av de spanska gränserna, hur ofullständig den än varit,
dock utgjort ett visst hinder. Bättre vore, om kontrollen kunde
avskaffas.
Det ser inte stort bättre ut, än att det skulle lydkas. Den nya plan,
som av England framlagts, håller man på att diskutera ihjäl. Mera
genomskinligt kan ju ingenting vara än fasciststaternas försök att
förhala tiden för att antagligen till slut låta hela förslaget falla. Hur
vag man på demokratiskt håll än ansett planen, var den tydligen dock
alltför bestämd för dem, som ingenting ville. Kravet på de
"frivilligas" hemkallande gällde det framför allt att förhindra. En sådan
åderlåtning av rebellernas styrka skulle förmodligen snabbt nog ha
lett till deras besegrande. Det är därför föga sannolikt, att den
punkten kommer att vinna fasciststaternas bifall, även om punkten ej
skulle närmare preciseras än vad som iskett i förslaget. Det enda
skulle vara, om Mussolini finner ett någorlunda gott förhållande till
England vara värt ett avstående från inflytande i Spanien. Det kan
ju tänkas, att om den italienska erövringen av Abessinien bleve
erkänd, åtskilliga eftergifter från italiensk sida skulle vinnas. Något
kan väl ock sägas för ett sådant erkännande. Själva erövringen är
ett faktum, som sannolikt ej kan ändras, eftersom ingen är villig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
