Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 26 juli 1937 - Björnberg, Arne: Det norske arbeiderparti fyller 50 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det norske arbeiderparti 337
ett samarbete med bondepartiet, vilket ännu delvis består men som
på sistone i vissa frågor ersatts av samarbete med vänstern, J. L.
Mowinckels parti.
Det kanske ännu kan anses för tidigt att bedöma partiets utveckling
efter regeringstillträdet 1935. Många drag i dess framträdande har
emellertid givit politiska observatörer anledning att tala om en
nyorientering av norsk arbetarpolitik. Ännu är väl ovisst i vilken grad
dylika ’Spekulationer kan anses vara befogade. Det är självklart att
den skillnad som föreligger mellan oppositionsställningen och
innehavet av regeringsmakten som starkaste minoritetsparti måste
avspegla sig i partiets och regeringens manifestationer. Man behöver
exempelvis bara peka på två sådana frågor som kungaapanagets
storlek och ’försvarsbudgeten. En ren demonstrationspolitik med
agita-tionsmässigt syfte, delvis utan hänsyn till näraliggande politiska
problem och deras praktiska lösning måste bli otjänlig och otänkbar för
ett parti som åstundar att för någon längre tid behålla
regeringsmakten men som saknar parlamentarisk majoritet. Utan att man uttalar
sig alltför tvärsäkert torde man kunna förmoda att det nuvarande
regeringsansvaret med dess modererande inflytande även för
framtiden kommer att spela en roll för den norska arbetarpolitikens
utformning.
Återstår nu frågan hur det kan komma sig att norsk arbetarrörelse
i så hög grad gått sina egna vägar. Det är klart att något säkert
och uttömmande svar på den frågan inte kan lämnas. Men man kan
anföra vissa omständigheter som må antas ha bidragit därtill.
Premisserna till några av de slutsatser som här kan dras har i det
föregående angivits.
Som vi sett hade vänsterpartiet till allra största delen genomfört
den demokratiska författningskampen, när arbetarrörelsen blev en
politisk storhet att räkna med. Parlamentarismen bröt igenom 1884.
Allmän rösträtt för män infördes 1898; tio år senare fick kvinnor
rösträtt på vissa betingelser, vilka slopades 1913. Detta var
väsentligen vänsterns verk. I de s. k. koncessions frågorna blev arbetarnas
anti-privatkapitalistiska intressen tämligen väl tillgodosedda genom
den av Gunnar Knudsen och Johan Castberg ledda vänsterpolitiken.
Man gör här ofrånkomligen en jämförelse med Sverige och även
med Danmark, där arbetarpartierna långt in i sen tid tillsammans med
den borgerliga vänstern kämpade för demokratins konfirmering. Vår
sista stora demokratiska författningsrevision genomfördes ju av en
liberal-socialdemokratisk koalitionsministär. Situationen i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
